Anti-PK-bloggen

Anti-PK-bloggen

______________________________

Sverige är ett skönt välfärdsland. Friheten är omfattande. Men politiker, myndigheter och media talar alltmer om vad du och jag får tycka och säga (och vad vi inte får tala om). Fram växer en ny religion med ett nytt prästerskap. Nu predikas inte längre Bibelns budskap, utan det goda samhällets politiskt korrekta moralvärderingar. PK-lärans bas är de mänskliga rättigheterna. Från dessa rättssregler flödar nu knippen med moraliska värderingar, i form av PK-normer, som rör minoriteters rättigheter, feminism, klimatförstöring, invandring, auktoritetskritik mm. Värderingarna står alltså i allmänhet på en rimlig grund.

Men problemet är att PK-eliten - liksom flydda tiders präster - hävdar ett åsiktsmonopol. Den som inte anpassar sig fullständigt hånas. Hon och han påklistras alla möjliga slags nedsättande etiketter. Media pläderar betongfast för den nya PK-läran. Debattinlägg som går emot refuseras. Banne den som säger nå´t annat! Samtalet vid kaffebordet på jobbet tystnar. Du blir osäker...

PK-läran och PK-samhället blir på så vis ett allvarligt hot mot vår åsiktsfrihet. Anti-PK-bloggen vill problematisera och kritisera den nya PK-religionen och dess predikanter. Min blogg står nämligen på det fria ordets sida! Templet från antikens Aten får symbolisera det fria samtalet.

I denna blogg ska PK-problematiken analyseras i en handfull perspektiv (se kategorier till höger).

google-site-verification: google77797f96df7eed03.html

Vetenskapliga sanningar vs. åsiktsladdad forskning.

Nihilism vs vetenskapPosted by Torsten Sandström Thu, March 22, 2018 17:02:17


Hög status i dagens Sverige har män och kvinnor som sysslar med vetenskap. Med viss rätt rörande åtskilliga forskningsämnen där kunskap söks och sanningar också presenteras. Å andra sidan finns det några grumliga vatten, där låtsasforskning bedrivs och främst åsikter produceras. Mycken vetenskap bedrivs i en zon mittemellan. Här blir kunskaperna och sanningarna villkorade, men ändå ofta mycket viktiga och intressanta. Den vanliga medborgaren drar dock normalt all vetenskap över samma kam. Allt är sant. Och så bugar man och bockar för den stålman eller stålkvinna som just avslöjat resultatet av sin värdeladdade forskning. Det är förståeligt att den som inte satt sig in i vetenskapernas olika förutsättningar hamnar snett. Värre är att politiker – som blint litar på vetenskap – ofta går vilse, upprepande mantrat ”vi måste lyssna till vetenskapen”.

En och annan läsare av bloggen tror kanske att jag nu tänker relativisera – eller misstänkliggöra – kunskap i allmänhet. Det tänker jag alls inte göra. Jag är motståndare till den moderna skola som predikar att all kunskap är relativ och att det egna sökandet räcker. Det gäller inte bara att förhålla sig till fakta - det finns i allmänhet något som är rätt eller något som är fel. I dagens blogg vill jag bara hjälpa den läsare som inte funderat över kunskapens teoribildning, att göra en mycket grov sortering av olika forskningsdiscipliner.

Albert Einstein har med all rätt blivit en vetenskaplig symbol. Vi ser honom med tungan spelande lägga fram de mest djupsinniga teorier. Han bedriver naturvetenskap, dvs en bred men något oklar grupp av ämnen där forskningsresultat kan testas. När det gäller fysik, kemi, medicin, biologi mfl discipliner går det nämligen att i efterhand, ofta genom nya experiment, pröva om påstådd kunskap är sann eller falsk. Under de senaste 500 åren har människans kunskap om exv solsystemet, tyngdlagen, människokroppen, de biologiska arternas utveckling och universums största och minsta fenomen ökat explosionsartat baserat på experiment (och inte på religiösa antaganden). Denna toppgrupp av ämnen rör verklig vetenskap i bemärkelsen att sanningar läggs fram utifrån de mätbara och verifierbara data som existerar.

Mellangruppen är omfattande och bör respekteras efter sina förutsättningar. I grova drag rör det sig nu om samhälls- och humanistisk vetenskap. En del av forskningen inom denna grupp måste tyvärr förpassas till bottenskiktet, varom mera snart. Forskning i den mycket vida mellangruppen av ämnen sker inte via experiment, som kan upprepas och på så viss frambringa verkliga sanningar. I stället studeras samhällsbeslut, mänskliga handlingar, språk, texter, konstverk och många andra liknande företeelser. I allmänhet gäller det att tolka dessa forskningsobjekt, sortera dom och försöka finna teoretiska linjer som karaktäriserar dom. Jag tror läsaren genast förstår att det kan finnas olika tolkningar, olika metoder för sortering samt en mängd alternativa teoribildningar. Här finns en tydlig risk för åsiktspåverkan.

När det gäller denna mellangrupp varierar alltså sanningsvärdet med hur noga, systematiskt och kritiskt objekten valts och hanterats. Tänk exv på den mängd av enkätundersökningar som presenteras var dag i media (som sanningar). I själva verket är intervjuer ett riskfyllt fenomen att bygga kunskap på. Sak samma gäller exv olika teorier inom den pedagogiska vetenskapen, exv om betyg är bra eller inte, om fakta ska läras ut eller eleven själv söka kunskap rörande ett problem osv. Här ges forskarens politiska sympatier ett stort svängrum. Mycket tillspetsat kan man säga att det finns en forskare för varje slutsats inom mellangruppen. Vänsterforskare tycker si och högerforskare så. Därför måste de objekt som undersökts och de resultat som produceras granskas med största försiktighet. Mycken klokskap finns alltså i Gunnar Myrdals gamla idé om att varje forskare inom samhällsvetenskapen bör deklarera sin politiska position. Rådsökande politiker bör alltså be samhällsforskaren om en varudeklaration (åsiktsdeklaration).

Inom den lilla bottengruppen framställs knappast några sanningar alls. Här är det nästan enbart åsikter som presenteras. Några samhällsvetenskapliga och humanistiska studier är av detta slag. Ibland mynnar forskningen närmast ut i nonsenskunskap. Exempel går att finna i flera enkätundersökningar från olika ämnen – även i naturvetenskapligt klingande ämnen såsom vårdvetenskap – med få intervjupersoner eller vinklade frågor. Vidare kan övertramp ske genom överskridandet av gränsen mellan natur- och samhällsvetenskap, såsom då miljöforskaren Rockström – mediernas Rocket man – talar om hur samhället bör ändras för att miljön ska räddas. Liknande fuffens sysslar de sk genusvetarna med. Här förvandlas biologiska fakta (kön) till samhälleliga (sociala preferenser), med resultat att tesen ”val av kön är möjligt” blir en vetenskaplig sanning (det är en politisk fråga, liksom Rocket man´s profetior). Därför bör nog dom som säger sig bedriva kritiska studier sadla om – till okritiska studier. Och även dom som talar om strukturer i samhället bör ta det lite lugnare. Det krävs massiva och tydliga data samt noggranna metoder för att kunna bevisa att något som inte syns verkligen är sant. Bättre är att säga att starka skäl talar för att ett socialt fenomen ska förklaras på ett visst vis. Genom att välja ordet struktur vill forskaren förvandla en underbyggd åsikt till något större, dvs en faktisk sanning.

Torsten Sandström

2018-03-22



















  • Comments(0)//www.anti-pk-bloggen.se/#post47

Den svenska skolan - kunskapens nedgradering

Nihilism vs vetenskapPosted by Torsten Sandström Tue, October 31, 2017 16:56:12

Svenska medier är fulla av rapporter om en skola i kris. Förslagen om åtgärder är många. Politiker och skolfolk jobbar hårt med att formulera planer om hur skolan ska räddas och återfå sin forna kvalitetsställning. Men huvudproblemet är att de som vill agera trädgårdsmästare samtidigt har intagit bockens roll under många år. Man litar inte på vetenskaplig kunskap och beprövad skolerfarenhet, utan flyr in en drömmarnas värld där vanliga PK-ideal härskar. Som jag ser det är krisen inte så svår att förklara, även om orsakerna är många och deras inbördes betydelse svåra att ranka. Här ska fem huvudskäl till skolkrisen lyftas fram.

1 Skolans kommunalisering. Göran Persson stordåd från 1991 att låta kommunerna ta över skolan från staten framstår idag som ett fatalt misstag. Att överlämna skolan, den viktigaste framtidsinriktade samhällsfunktionen i landet, till lokala politiker har visat sig vara en katastrof. Detta syns inte främst genom sparsamhet med utbildningsanslagen, utan framför allt i många kommunalpolitikers bristande kompetens att förstå inlärningens förutsättningar och deras benägenhet att satsa på sysselsättning framför kvalitet. På kommunal nivå finns ett grundmurat ointresse för djupa kunskaper och en fundamentalistisk satsning på det egalitära. Lärarna har under loppet av några decennier sett sjunkande löner, även om utvecklingen nu är bruten, varom mera snart. Att kommunernas politiker och fackföreningarnas representanter normalt spelar på samma politiska planhalva gör inte saken bättre.

2 Fackföreningarna har agerat lönesänkare. Medlemmarna i landet två stora lärarfack har alla under mer än en tjugoårsperiod betalat flera hundra kronor i månaden för att få sina reallöner halverade i runda tal – särskilt om man räknar in ökad arbetstid. Detta är ingen orwellsk bild – det är sanningen! Sedan några år tillbaka är som sagt utvecklingen bruten och lönerna har stegrats. Orsaken till sänkningen är egentligen irrelevant, men den sammanhänger förmodligen med att de stora fackens ledningsfunktionärer normalt valt att liera sig med socialdemokratin och dess utjämningsideal, att de hellre satsat på flera betalande medlemmar än lönehöjningar samt att fackens ledningsfunktionärer tröstat sig med att tillgodose sina egna intressen (deras löner har minsann inte sjunkit). Visst hävdas att lärarlönerna är individuella, men de krafter som nämnts ovan har fram till för några år sedan effektivt sett till att det inte synts i lönekuvertet ifall en lärare utmärkt sig som duktig pedagog. Att inflaterade lärarlöner bidrar till att göra jobbet oattraktiv är uppenbart. Det som förr var en syssla med status är idag ett jobb som ungdomarna tvekar inför. Låg lön och låg status är ingen bra bas för en person som ska väcka elevernas intresse.

3. Pedagogikforskarnas enögdhet. Pedagogiken är relativt ung som självständig vetenskaplig disciplin. Vilka effekter olika pedagogiska medel får i umgänget lärare-elev ger forskningen oklara besked om. Detta syns i den eviga debatten om betyg, skolplikt, läxor, invandrarspråk, frånvaroregistrering osv. Liksom andra samhällsvetenskaper är pedagogiken politiskt laddad. Mätningar tyder på att universitetens pedagoger generellt sett sympatiserar med vänsteråsikter. Resultatet blir därför att den akademiska pedagogen gärna väljer Rousseaus frihetsideal framför mer traditionella uppfostringsformer med anknytning till krav, belöning och tillrättavisning (dessa hemska ord!). Det som framstår som beprövad erfarenhet har ersatts med politisk övertygelse. Egalitära visioner har kommit att ersätta skolmål med handfasta resultat. Den svage eleven offras, han eller hon som bevisligen har störst nytta av krav, ordning och auktoriteter.

4. Myndigheternas planidealism och juridifiering. I landet finns som bekant en mängd ämbetsverk och myndigheter med uppgift att utveckla skolnormer och kontrollera deras efterlevnad. Här sysselsätts inte främst jurister utan pedagoger som sprungit fram ur landets pedagogiska högskolor. Vi kan därför utgå från att merparten av dom har en benägenhet att se skolan som den sköna trädgård i vilken filosofens Émile fritt söker kunskap, utan pekpinnar från någon. Att de är amatörer på juridik medför tyvärr en övertro på effekten av planer och regler. Man litar på regler och inspektioner och hoppas att skolans verklighet ska se ut som planernas vackra värld. Rader av sk ”regelverk” väller ut över lärarna – syftet är att styra deras roll i och utanför klassrummet. Massor av tid som förr lades på arbete i katedern ägnas nu åt styrinstrument, värdegrunder och annat som en lärare med god utbildning och samhällsorientering ändå bör känna till. Skolan har delvis förvandlats från en kunskapsfabrik till en regelverkstad. Visst har samhället blivit mer komplext under senare årtionden. Men juridiska normer har begränsad styrförmåga – de fungerar ibland inte ens i domstolar – och hur ska man då begära att lärarna ska kunna göra något positivt av mängden vaga föreskrifter. Framför allt skapas inte en stimulerande och kvalitetsbefrämjande arbetsmiljö med ämneskunskapens innehåll i centrum.

5 Riksdagsmännens vurm för det fria och egalitära. Det svenska samhällets övernormer är frihet och jämlikhet. Visst har dessa principer stor samhällsbetydelse. Men de kan endast brukas av lagstiftaren på frågor där verktygen är praktiskt hanterbara. Utgångspunkten för den svenska skolan är nämligen inte frihet: skolplikt råder som bekant. Och likhetsregler blir problematiska i en skolverklighet där elevernas förutsättningar skiftar på grund av familjebakgrund, begåvning och intresse. Men lagstiftare och planbyråkrater tvekar ändå inte. I reglernas värld är eleverna fria och lika, de ska nå gemensamma mål och de måste alla utvecklas i största frihet. Krav och prov är av ondo. Alla ska ju ändå avlägga examen och få sin vita mössa. Vi röstar därför på politiker som vill skydda våra skolbarn från betungande läxor, prov och betyg. Tro inte att jag är en motståndare till jämlikhet allmänt sett. Min poäng är att det fria och egalitära – dessa vackra och svåra ord - riskerar att blir kontraproduktiva i skolan. Alltför mycket tid och resurser ägnas åt aktiviteter som inte ger resultat i form av kunskaper. Och när eleverna lämnar skolan ställs de inför en verklighet som ofta varken är fri eller jämlik. Störst förlorare är som sagt elever som kommer från familjer utan studiebakgrund.

Denna bild tar sikte på min uppfattning av skolverkligheten. Bilden blir ond. Och jag söker förklaringarna endast hos skolpolitikens olika aktörer. Därför måste det sägas att det finns flera goda utbildningsmiljöer här i landet (liksom det förr fanns en hel del dåliga). Det finns också kloka politiker som framhåller betydelsen av krav och belöning. Invandring, social utslagning, våld mm är också förklaringar till den svenska skolans problem. Men det går inte att komma ifrån att de närmast ansvariga har svikit sin viktiga uppgift.

Jag menar att Sverige står inför en uppgift av främsta rang. Det gäller att återställa läraryrkets status, vilket varken blir enkelt eller billigt. På sikt kommer detta att öka kraven på lärarna, som individuellt ska belönas för att hålla kunskaper och förmåga i topp (därmed kan planvisioner om auktorisation slopas). Robusta och mätbara kunskapskrav på eleverna är ett måste. Betyg ska driva på och locka till arbete. Annars ska skolan i grunden sköta sig själv, fri från allehanda pekpinnar, fri från detaljstyrning, onödiga handlingsplaner och verkningslösa jämlikhetskrav. Skolmyndigheterna måste också bantas, byta fokus och rikta intresset mot kunskapskontroll. Idag verkar dom inte ens kunna administrera diagnostiska prov på ett rättvist vis! Om en del av dagens juridiska planinferno slopas är det en välgärning i sig. Att lärarna ges mer tid att syssla med pedagogik och ämneskunskaper är den största vinsten.

Torsten Sandström

2017-10-27

  • Comments(0)//www.anti-pk-bloggen.se/#post4

Nihilism vs vetenskap

Nihilism vs vetenskapPosted by Torsten Sandström Tue, October 31, 2017 15:38:49

Den som läst mitt första blogginlägg under Om PK förstår att en av PK-lärans allvarligaste konsekvenser är nihilism. PK-samhället söker inte kunskap efter vad som är sant efter en sedvanlig vetenskaplig analys. Man har sitt eget kunskapssystem där den politiskt korrekta åsikten eller värderingen står i fokus. PK har sina egna dogmer, som helt enkelt slår fast (postulerar) vad som är sant, precis som den kristna kyrkan gjort, exv i frågan om att jorden är vårt planetsystems centrum (och inte solen). Förklaringen är ett förenklat strukturtänkande, med två motstående poler, där stark står mot svag, härskare mot förtryckt, ont mot gott osv. I feministernas strukturerade värld är kvinnan utsatt (fy den som vågar säga svag), medan mannen är förtryckare. Och detta alldeles oavsett om hur det faktiskt ser ut i det enskilda fallet.

I mitt första inlägg lyfter jag fram några vetenskapliga områden där PK ställer sann kunskap på huvudet: inom biologin, miljövetenskapen och pedagogiken. Det finns ytterligare exempel. Under rubriken Nihilism vs vetenskap tänker jag dryfta dessa viktiga frågor.

Torsten Sandström

2017-10-27



  • Comments(0)//www.anti-pk-bloggen.se/#post3