Anti-PK-bloggen

Anti-PK-bloggen

______________________________

Sverige är ett skönt välfärdsland. Friheten är omfattande. Men politiker, myndigheter och media talar alltmer om vad du och jag får tycka och säga (och vad vi inte får tala om). Fram växer en ny religion med ett nytt prästerskap. Nu predikas inte längre Bibelns budskap, utan det goda samhällets politiskt korrekta moralvärderingar. PK-lärans bas är de mänskliga rättigheterna. Från dessa rättssregler flödar nu knippen med moraliska värderingar, i form av PK-normer, som rör minoriteters rättigheter, feminism, klimatförstöring, invandring, auktoritetskritik mm. Värderingarna står alltså i allmänhet på en rimlig grund.

Men problemet är att PK-eliten - liksom flydda tiders präster - hävdar ett åsiktsmonopol. Den som inte anpassar sig fullständigt hånas. Hon och han påklistras alla möjliga slags nedsättande etiketter. Media pläderar betongfast för den nya PK-läran. Debattinlägg som går emot refuseras. Banne den som säger nå´t annat! Samtalet vid kaffebordet på jobbet tystnar. Du blir osäker...

PK-läran och PK-samhället blir på så vis ett allvarligt hot mot vår åsiktsfrihet. Anti-PK-bloggen vill problematisera och kritisera den nya PK-religionen och dess predikanter. Min blogg står nämligen på det fria ordets sida! Templet från antikens Aten får symbolisera det fria samtalet.

I denna blogg ska PK-problematiken analyseras i en handfull perspektiv (se kategorier till höger).

google-site-verification: google77797f96df7eed03.html

Är Sverige Nordens enda PK-land?

Om PKPosted by Torsten Sandström Tue, November 07, 2017 22:20:39

Efter initiativ från ungdomar, framför allt universitetsutbildade, syns sedan några decennier i västerlandet en väckelse för Human rights. Jag tänker på Amnesty International, Human Rights Watch och liknande organisationer. Dessa rörelser har en tydlig inriktning på folkrättsliga konventioner, dvs mellanstatliga avtal, låt vara att man gärna vill utvidga dom till människornas privatliv. Men någon allmänmoralisk front verkar man inte vilja skapa.

I vårt land finns dock en moralisk lavinfara, dvs PK-rörelsen. Här har nationens ledare, från vänster och vidare, en tydlig ambition att bygga ett föregångsland, en humanitär stormakt (för att använda deras egna ord). Det förefaller som liknande yttringar inte förekommer i Danmark och Norge. Tvärtom ironiserar våra grannar över den svenska beskäftigheten och benägenheten att lägga locket på när känsliga diskussionsämnen dyker up. Och mycket riktigt, när Donald Trump våren 2017 skriade ”Look at what happened last night in Sweden”, med ironisk adress mot gatuslagsmål med polisen i ett invandrartätt svenskt bostadsområde, så träder statsminister Löfven fram och talar om felaktiga fakta. I katolska kyrkan anses påven ofelbar. I PK-rörelsens hemland tycks detta gälla själva nationen. Den historiskt intresserade känner en fläkt från 1600-talets stormakt, då två högt uppsatta släktingar från ätten Rudbeck menade att Troja och Atlantis på kartan en gång i tiden stod att finna i Värend respektive Uppsala.

Det är intressant att spekulera över varför Sverige, till skillnad från grannländerna, kommit att ägna sig åt denna moraliska fundamentalism. Vilka historiska förklaringsgrunder finns? Frågan är svår. Men om jag får gissa tror jag att följande bakgrundsfaktorer har samverkat till den svenska nationens olyckliga utveckling.

1. Centralstaten Sverige. Sedan 1500-talet är Sverige en enhetsstat. Ett folk, en kyrka och inte minst en elit (i ledningen). Huvudstaden Stockholm är – liksom Paris i Frankrike – spindeln i en hårt sammansatt maktstruktur. Från Rosenbad styrs landet i strama tyglar. Kommuner och landsting landet runt ställer upp (om än via tvångslagar). Till och med många mer fritänkande skåningar, blekingar och hallänningar lyssnar. Däremot är såväl Danmark som Norge mer öppna för regionala opinioner. I dessa länder väcker rösten från huvudstaden inte samma respekt.

2. Avkristnandet. Kristendomens alltmer förlorade grepp om folket har skapat ett vakuum. Många ledare vet att en ideologi är guld värd om en organisation ska styras smidigt. PK-läran fyller i Sverige det trosvakuum som uppstått. Rättare sagt en ny mer utslätad lära ersätter de gamla nötta dogmerna. Men med förvånansvärd kraft har den nya väckelsen spridit sig. Delvis har det att göra med vänsterns kräftgång. Socialdemokratin har tvingats lämna klasskampen för att i stället satsa på PK, en lära där Sverige står som förebild för världen. Många andra partier har anslutit sig till rörelsen. Även en stor grupp av landets journalistkår har tagit tjänst inom PK. Inte bara dom som står nära staten, dvs journalister från SR och SVT, utan även anställda på många andra media. Alla inser att den nya ideologin har fått en extremt kraftig genomslagskraft i Sverige. Men i våra grannländer går avkristnandet mer sakta. Och drivkraften hos den politiska eliten där att satsa på en ny morallära har således blivit svagare.

3 Näringslivets struktur. Sverige är Nordens främsta industristat. Här dansar stat, näringsliv och fackföreningar i nästan samma takt. Dansen kallas ”Den svenska modellen” och är signerad av det statsbärande s-partiet. Och musiken dirigeras av en stark (offentlig) byråkrati. I en på så vis centralreglerad arbetsmarknad, med starka vänsterpolitiska organisationer, blir grogrunden för en ny PK-moral god. Även om några stora företag finns i grannländerna, så har där näringar som handel, energiutvinning, jordbruk, fiske od stor betydelse. Det betyder mer spridda och glest besatta arbetsställen, något som försvårar en spridning av nya moralbudskap. Det bestående rubbas där inte så enkelt.

4. Krigserfarenheter. En flerhundraårig fred har vaggat in Sverige i naiva drömmar. Man tror att ondskan går att avtala bort. Den kommer snart att upphöra. Till dess behövs bara ett begränsat försvar. Svenska UD satsar 2017 stort på att leda FN och tillsammans med likasinnade förbjuda kärnvapen. Parollen ”Peace in our time” från 1938 ekar i dessa dagar från Arvfurstens Palats. I en sådan miljö frodas förstås PK. Man drömmer om det goda Sverige i mitten av en god värld! Våra nordiska grannar är däremot mer realistiska. Med sentida krigserfarenhet avvaktar man en möjligt ond framtid och väljer positionen som medlem i NATO. Och under tiden förvaltar man den dyrköpta kunskapen om det lilla landets beroende. Man ligger lågt. Några danska eller norska ambitioner att moraliskt styra världen känner jag inte till.

5. Medborgarnas beroende av det offentliga. Välfärden i Sverige är hög. Men även hos våra grannar. Hos oss har den ett särskilt pris, som jag ser det. Inte just i ett superhögt skattetryck – skatterna har ungefär har samma nivå på annat håll i Norden. Priset är i stället de svenska medborgarnas bristande självtillit och beroende av det offentliga. Starka politiska och fackliga organisationer samt en uppsjö av offentliga tjänstemän styr och ställer i människornas vardag. Många, många politiker och byråkrater talar om för dig och mig vad vi ska göra och inte göra. Tillspetsat har följden blivit ett svenskt förmyndarsamhälle. Den enskilde avvaktar, undrar om hon ska ta initiativet och väntar till sist på råd från ovan. Går något snett är det följaktligen samhällets fel (inte den enskildes). Att sådana medborgare enkelt faller för PK är inte att undra på. Det som sagts under 1-4 ovan tyder på att dansken och norrmannen är mer myndig och ser ett särskilt värde i oberoende och skepsis till det offentliga. Sådana människor luras inte så lätt av den drömmarnas moral som PK-läran förkunnar. Och med all kraft värnar.

Slutligen en liten fundering med skånsk vinkling. Jag har bott många år i detta landskap, inte bara i det vänsterinriktade Lund, utan också på landsbygden, i Göinge. På landet är röstetalen för SD och KD höga, långt över landets genomsnitt. Även om jag alls inte ser dessa partier som några framtidslösningar så tyder tendensen på att folket i Skåne inte särskilt snabbt accepterar den nya PK-moralen. Kritik mot det korrekta märks också i det dagliga umgänget mellan människor, där högröstade skåningar vardagligen gör utfall mot makthavare i Stockholm och andra byråkrater. Den skånska, gul-röda, flaggan vajar stolt här och där efter vägarna. Och snapphanar ses fortfarande som positiva motståndare till en fjärran uppsvensk elit. I Skåne samtalar folk mer fritt med varandra och struntar förnöjt i många av PK:s egendomliga tabun av olika slag. Jag menar alltså på allvar att en smula av dansk kultur fortfarande existerar i Skåne, särskilt utanför de tre större städerna. Lyckligtvis.

Torsten Sandström

2017-11-07




















  • Comments(0)//www.anti-pk-bloggen.se/#post12