Anti-PK-bloggen

Anti-PK-bloggen

______________________________

Sverige är ett skönt välfärdsland. Friheten är omfattande. Men politiker, myndigheter och media talar alltmer om vad du och jag får tycka och säga (och vad vi inte får tala om). Fram växer en ny religion med ett nytt prästerskap. Nu predikas inte längre Bibelns budskap, utan det goda samhällets politiskt korrekta moralvärderingar. PK-lärans bas är de mänskliga rättigheterna. Från dessa rättssregler flödar nu knippen med moraliska värderingar, i form av PK-normer, som rör minoriteters rättigheter, feminism, klimatförstöring, invandring, auktoritetskritik mm. Värderingarna står alltså i allmänhet på en rimlig grund.

Men problemet är att PK-eliten - liksom flydda tiders präster - hävdar ett åsiktsmonopol. Den som inte anpassar sig fullständigt hånas. Hon och han påklistras alla möjliga slags nedsättande etiketter. Media pläderar betongfast för den nya PK-läran. Debattinlägg som går emot refuseras. Banne den som säger nå´t annat! Samtalet vid kaffebordet på jobbet tystnar. Du blir osäker...

PK-läran och PK-samhället blir på så vis ett allvarligt hot mot vår åsiktsfrihet. Anti-PK-bloggen vill problematisera och kritisera den nya PK-religionen och dess predikanter. Min blogg står nämligen på det fria ordets sida! Templet från antikens Aten får symbolisera det fria samtalet.

I denna blogg ska PK-problematiken analyseras i en handfull perspektiv (se kategorier till höger).

google-site-verification: google77797f96df7eed03.html

Dagspressens väg mot PK-journalistik

Elitens prästerskapPosted by Torsten Sandström Tue, October 31, 2017 14:44:12

Vi vet alla att gränsen mellan fakta (händelse) och värdering (åsikt) är svår att dra. Som bekant har morgontidningarna traditionellt försökt lösa problemet genom en politiserande ledarsida, som skiljts från övrig rapportering om vad som hänt i när och fjärran. Läsaren har på så vis getts en möjlighet att tolka och finna tillit till det tidningsinnehåll man ställs inför. Chansen har också funnits att planera och välja vad man vill läsa och som prenumerant betala för. Men nu sker något påtagligt nytt i journalistikens värld. Faktaanalysen trappas ned samtidigt som åsiktsförmedlingen stegras. Det rör sig värdering som är PK. Och detta sker under en allt mindre och senarelagd förmedling av nyheter. Låt mig förklara vad jag menar.

Digitaliseringen har satt en kraftig ekonomisk press på morgontidningarna över hela jordklotet. Till bilden hör även framväxten av Metro och liknande gratistidningar. Följden har blivit en kraftig bantning av kostnaderna för produktionen av de dagliga tidningar som lever på annonser och prenumerationer. Effekterna av denna kostnadsjakt är enligt min mening slående, även om tidningarnas utgivare och journalister inte gärna talar om detta i sina egna organ. Tystnad råder om det som alla på tidningen känner till.

Utan att ha stöd i något statistiskt material menar jag i korthet att följande har inträffat i spalterna. För det första har den redaktionella texten minskat rejält i relation till reklamutrymmet. För det andra har många fast anställda journalister ersatts av kolumnister, som någon gång per vecka levererar en artikel för publicering. För det tredje har lagerfabricerade artiklar fått ett allt större utrymme. Jag tänker också på reportage som redaktionsledningen beställt med flera dagars framförhållning, texter som tidigare ofta tryckts i vecko- och månadspressen. För det fjärde har tidningarna ett ökat inslag av korta notiser saxade från nyhetsbyråer, såsom TT, som levererar standardiserat material till hela marknaden, alltså till tidningar med såväl gratisläsare som prenumeranter. För det femte har morgonpressen alltmer sökt efter en populärkulturell nisch. En stor del av textutrymmet rör numera artiklar om film, musik, litteratur, relationsproblem, sport och andra publikknipande ämnen. Till saken hör att även detta textmaterial kan ligga länge på redaktionen i väntan på att fylla ut en tidningssida.

Okey, säger kanske läsaren, men vad är problemet? Ekonomins lagar kräver förstås en lägre produktionskostnad för morgonens dagliga tidning, så att inte prenumerationspriset ökar. Enligt min mening innebär den utveckling jag beskrivit en påtaglig förändring av journalistens roll. Den tidigare skiljelinjen mellan värderande ledartexter och faktasökande nyhetsartiklar håller sakta på att lösas upp. Och morgontidningens ideal med dagsfärska nyheter är på väg att ersättas av vällagrade texter i konkurrens med vecko- eller månadsmagasinens.

Ett särskilt PK-problem är de otaliga kolumnisterna. I dessa spalter presenteras verkligen inte ett hett externt nyhetsflöde. Här berättas om de ämnen och personliga problem som författaren stött på under veckan. Visst trycks ännu några fåtal goda fördjupande reportage, från in- och utland. Men de saknar den fräschör som förut den fasta utlandskorrespondentens dagsaktuella reportage innebar. Det är lagerreportage som kanske väntat en vecka på publicering. Nyhetsflödet består numera till avsevärd del av strömlinjeformade klipp från olika mediebyråer. Och inte minst det populärkulturella textmaterialet har blivit en tummelplats för författarnas egna åsikter och redaktionens behov av prefabricerat material som spaltfyllnad.

Något av detta måste vi nog leva med om inte prenumerationspriset ska raka i höjden. Men jag är bekymrad över att journalisterna i ökad utsträckning agerar som åsiktsförmedlare. Deras egna värderingar hamnar allt oftare i centrum. PK-samhällets alla altruismer flödar utan att tänkbara invändningar lyfts fram. En enkelriktning tar gestalt, det finns bara en inställning till exv invandring, feminism och klimat, nämligen den politiskt korrekta. Även utanför ledarsidorna talar journalisterna alltså om för läsaren vad han eller hon bör tycka. Några journalister kanske gillar den nya rollen som åsiktsguru. Men för professionen innebär utvecklingen en olycklig omvälvning.

Man säger ibland att tidningar, radio och teve är en statsmakt. Talesättet är en honnör till ett medvetet faktabaserat och kritiskt förhållningssätt från nyhetsmedias sida i samhällsfrågor. Men om rapporteringen frikopplas från det dagliga flödet av konkreta händelser och dörren vidgas för en subjektiv analys kommer journalistyrket att få drag av politikerns eller prästens. På sikt hotas den professionalitet som ligger i en strikt faktahantering och skapandet av strama insiktsfulla texter. Ytterst hotas tilltron till de fria medier som varit en del av den demokratiska statens ryggrad. Och slutligen vill åtminstone inte jag betala för en tidning, som från första till sista sidan, flödar av subjektiva tolkningar av olika samhällshändelser. En tidning som är stinn av pekpinnar till mig om vad jag bör tycka.

Torsten Sandström

2017-10-27



  • Comments(0)//www.anti-pk-bloggen.se/#post2