Anti-PK-bloggen

Anti-PK-bloggen

______________________________

Sverige är ett skönt välfärdsland. Friheten är omfattande. Men politiker, myndigheter och media talar alltmer om vad du och jag får tycka och säga (och vad vi inte får tala om). Fram växer en ny religion med ett nytt prästerskap. Nu predikas inte längre Bibelns budskap, utan det goda samhällets politiskt korrekta moralvärderingar. PK-lärans bas är de mänskliga rättigheterna. Från dessa rättssregler flödar nu knippen med moraliska värderingar, i form av PK-normer, som rör minoriteters rättigheter, feminism, klimatförstöring, invandring, auktoritetskritik mm. Värderingarna står alltså i allmänhet på en rimlig grund.

Men problemet är att PK-eliten - liksom flydda tiders präster - hävdar ett åsiktsmonopol. Den som inte anpassar sig fullständigt hånas. Hon och han påklistras alla möjliga slags nedsättande etiketter. Media pläderar betongfast för den nya PK-läran. Debattinlägg som går emot refuseras. Banne den som säger nå´t annat! Samtalet vid kaffebordet på jobbet tystnar. Du blir osäker...

PK-läran och PK-samhället blir på så vis ett allvarligt hot mot vår åsiktsfrihet. Anti-PK-bloggen vill problematisera och kritisera den nya PK-religionen och dess predikanter. Min blogg står nämligen på det fria ordets sida! Templet från antikens Aten får symbolisera det fria samtalet.

I denna blogg ska PK-problematiken analyseras i en handfull perspektiv (se kategorier till höger).

google-site-verification: google77797f96df7eed03.html

Kravlöshetens förlovade land.

Om PKPosted by Torsten Sandström Sat, January 06, 2018 16:29:27

Visst är det bra att vara tillmötesgående och vilja väl. Det är ett tecken på en civiliserad livsstil. Men om snällheten sätts i system riskerar den att få förödande effekter för moralen hos de personer som det månas om. Och i en nedåtgående spiralrörelse kommer samhället att fungera sämre. På sikt hotas till och med välfärdens system, som nästan alla svenskar med all rätt hyllar. Flertalet nationer har sedan länge insett denna fara (många länder har kanske inget annat val). USA byggdes inte med en givmildhet gentemot invandrarna. Deras kamp ledde till många mänskliga offer. Men på sikt till enorma vinster i välfärd för flertalet. Där vågar en president i modern tid (Kennedy) uppmana medborgarna att sluta undra vad nationen kan göra för dom för att i stället fråga vad dom kan göra för USA.

Ett sådant tänk är i praktiken omöjligt i vårt land. Här lämnas folk ifred. I stället höjer man skatterna, ökar bidragen, skapar nya myndigheter – allt för att gå dom missnöjda till mötes. Ett område där kravlösheten har ett högt pris är utbildningen vid gymnasier och universitet. Universitetslärare har på senare år gång efter annan klagat över dåliga förkunskaper hos studenterna. Och vad gör skolminister Ekström? Inte formulerar hon nya bestämmelser i stil med en regel som jag förespråkar: ”Betyg vid nationellt prov ska översättas till slutbetyg. Undantag kan endast göras om synnerliga skäl finns.” Nej, i stället ger hon sig in på en verbal balansgång enligt följande (från en intervju med SVT i maj 2017):

Jag vill se till att det står klart och tydligt i regelverket att skolorna och lärarna ska särskilt beakta nationella provet när man sätter betyg, säger hon i Aktuellt. --- Anna Ekström betonar dock att nationella provet ska vara ”betygsstödjande” men inte ”betygsstyrande” när man sätter betyg. En elev kan fortfarande ha en dålig dag, eller skriva mycket bättre på nationella provet än vad den egentligen kan.

Tänk att en person med juristutbildning kan formulera sig så flummigt och passiviserande. Till saken hör att Anna Ekström sedan länge tillhör en facklig och politisk elit på vänsterkanten. Innan hon blev minister har hon själv under fem år suttit som generaldirektör på Skolverket och där varit ansvarig för nationens alltmer sviktande skolutbildning. För några dagar sedan flödar hennes brist på rimlig pedagogisk ambition över ännu en gång. Nu säger hon att antalet obligatoriska nationella prov ska minskas från sex till tre på gymnasiet (i matte, svenska och engelska). Hennes påstådda skärpning av de nationella provens betydelse (se citatet ovan) elimineras uppenbarligen om provantalet halveras. I detta läge skulle man normalt förvänta sig en tuff protest från hennes kollega, ministern för högre utbildning. Men inte i vårt land. Vad kan man för övrigt vänta sig av ett statsråd som saknar akademisk examen och som kvoterats in i regeringen pga en anställning hos LO.

Ett annat strategiskt område där kravlösheten får stora skadeverkningar är hanteringen av ensamkommande barn. Många nyanlända har som bekant uppgett alltför låg ålder i syfte att betraktas som barn och få permanent uppehållstillstånd. Under tiden för prövningen betalar stat och kommun ut stora penningbelopp i bidrag till dessa barn in spe. Nu uppkommer frågan: vad gör det svenska samhället när personerna ifråga – med bifallsbeslut på plats – avslöjar sin rätta högre ålder? Förlorar dom sin rätt att vistas i landet? Anmäls dom för bidragsfusk? Knappast. I stället hörs röster från den politiska eliten om nya lagregler som gör att den felaktiga ålder, som står i deras personbevis, ska kunna prövas på nytt och sänkas. Syftet är att de inte ska behöva arbeta alltför länge för att få full pension. Jag tar mig för pannan. Vilka signaler sänder egentligen det offentliga Sverige till ungdomar i och utom landet?

Sverige behöver arbetsamma och kreativa medborgare. Men den nya kravlösheten hotar i förlängningen att leda till lättja, trixande, slöseri med offentliga medel och orättvisor av flera skilda slag. Dvs följder som riskerar att sätta en negativ samhällsutveckling i spel. Tillspetsat anser jag att delar av det svenska välfärdssystemet medfört något som kan jämföras med en omyndigförklaring av de svenska medborgarna. En nästan samfälld kår av politiker viskar dagligen till dig och mig: var bara lugn, vi fixar din framtid, låt oss bära ditt ansvar, no problem. Och för alla våra påstådda behov och önskningar inrättas statliga myndigheter på rad efter rad. Varje år omkring ett halvt dussin. Totalt finns i skrivande stund 351 stycken! Bakom dom finns ofta ambitioner som kan begripas. Men det räcker inte med målsättningar, ifall praktisk brukbara verktyg saknas för en svår uppgift. Många gånger är nämligen de offentliga målen helt eller delvis omöjliga att uppnå myndighetsvägen. Därför har någon klok person myntat uttrycket korstågsmyndigheter. Det rör sig om organisationer med omvälvande och hjärtknipande mål, men utan muskler för uppgiften. Existensen av de nya myndigheterna legitimerar därför i huvudsak enbart förhoppningar som politikerna hyser. Som en jämförelse kan noteras att Danmark har omkring 130 myndigheter, med namn som tyder på mer praktiskt genomförbara uppgifter. Det sägs att den svenska statsförvaltningen är effektiv. Detta gäller nog ett antal tunga myndigheter. Men inte majoriteten av organisationer för politiskt illusionsmakeri.

Kravlöshetens apostlar finns framför allt inom partierna s, mp och v. Men även Alliansen tycks alltmer anamma en rädsla för tydliga spelregler. Man brukar säga: sådan herre sådan hund. Med en räddhågsen, naiv och bristfälligt rustad politisk klass – samt ett uppbåd lydiga chefer på raden av specialmyndigheter – riskerar det svenska samhället att drabbas av sjunkande produktivitet och nedgång. Alla framgångsrika organisationer måste nämligen kämpa. Man begär inte lättnader eller hoppas på genvägar.

Om den politiska eliten (mot förmodan) lyssnar på min kritik blir följden sannolikt bara att ytterligare två ämbetsverk tillskapas: Systemkontrollverket och Folklyckomyndigheten. Ridå!

Torsten Sandström

2018-01-06



  • Comments(1)//www.anti-pk-bloggen.se/#post24