Anti-PK-bloggen

Anti-PK-bloggen

______________________________

Sverige är ett skönt välfärdsland. Friheten är omfattande. Men politiker, myndigheter och media talar alltmer om vad du och jag får tycka och säga (och vad vi inte får tala om). Fram växer en ny religion med ett nytt prästerskap. Nu predikas inte längre Bibelns budskap, utan det goda samhällets politiskt korrekta moralvärderingar. PK-lärans bas är de mänskliga rättigheterna. Från dessa rättssregler flödar nu knippen med moraliska värderingar, i form av PK-normer, som rör minoriteters rättigheter, feminism, klimatförstöring, invandring, auktoritetskritik mm. Värderingarna står alltså i allmänhet på en rimlig grund.

Men problemet är att PK-eliten - liksom flydda tiders präster - hävdar ett åsiktsmonopol. Den som inte anpassar sig fullständigt hånas. Hon och han påklistras alla möjliga slags nedsättande etiketter. Media pläderar betongfast för den nya PK-läran. Debattinlägg som går emot refuseras. Banne den som säger nå´t annat! Samtalet vid kaffebordet på jobbet tystnar. Du blir osäker...

PK-läran och PK-samhället blir på så vis ett allvarligt hot mot vår åsiktsfrihet. Anti-PK-bloggen vill problematisera och kritisera den nya PK-religionen och dess predikanter. Min blogg står nämligen på det fria ordets sida! Templet från antikens Aten får symbolisera det fria samtalet.

I denna blogg ska PK-problematiken analyseras i en handfull perspektiv (se kategorier till höger).

google-site-verification: google77797f96df7eed03.html

Demokratins gökungar – medial desinformtion.

Om PKPosted by Torsten Sandström Fri, January 19, 2018 16:47:35

Vi förundras över Donald Trump. I presidentvalet var hans enkla slogan Make America great again. Med massor av egna och andras kampanjpengar lyckades han bli vald. Det vanliga taskspeleriet kryddade han med skumma kontakter med Putins folk och Rysslands mångåriga kompetens att bedriva propaganda. Och Trump vann valet genom en suverän förmåga att utnyttja sociala medier. Abraham Lincoln talade länge och ganska komplicerat, sägs det. Trump tvittrar tonårsbudskap på tre meningar. Det uppskattas av väljare i en nation som vuxit upp med Hollywoods massfabricerade verklighet och tevesåpornas plastspråk. Inte undra på att han har framgång, särskilt som motståndaren Clinton tillhör det politiska etablissemangets storfamilj.

Jag är inte den förste som i det tilltagande naiva samtalets förlängning ser ett allvarligt hot mot demokratin. Vi har i USA redan sett vad som åstadkommits av B-skådisen Ronald Reagans och hans på filmduken mer hyllade efterföljare Arnold Schwartzenegger. Jag tänker inte på vad dom gjort inom politiken. Resultaten följer kanske genomsnittet. Men i likhet med Trump har dom surfat på en samhällsfas där flera traditionella medier samspelar för att skapa en stjärnpolitiker, dvs kombinationen av pengar, press, teve och underhållningsfilm. Genom en listig medial marknadsföring skapas en förförisk produkt, en president med ett lättsmält och demagogiskt politiskt budskap.

Nu är detta inte någon historisk nyhet. Några av romarrikets främsta makthavare byggde sin ställning på bröd och skådespel. Men för två tusen år sedan spelades med öppna kort. Substantiella bidrag i form av kontanter och vetemjöl slussades till de romare som annars riskerade att störa ordningen. Framför allt måste vi komma ihåg att merparten av Roms invånare var medellösa, oskolade och inte läskunniga. Och de personer som manipulerade folket hade redan en ansenlig politisk position i det romerska samhället.

Allt fler varnar idag för effekterna av internet på politikens arena. Sociala media har en enastående hävstångseffekt när det gäller att vidarebefordra information, rykten, osanningar mm (gå in på www.flashback.org så får du se). Från datorer och mobiler sprids blixtsnabbt budskap inom en nation och över dess gränser. Idag arbetar tusentals mediestrateger med att planera politiska kampanjer världen runt. Arbetslösa journalister sadlar om och tar jobb som informatörer (eller desinformatörer) hos olika organisationer. Medierna – och i bakgrunden finanskapitalet – styr med kraft världens politiska utveckling. Ett viktigt tecken på detta är Donald Trump´s twittrande och hans förmodade kontakter med ryska it-experter. Vi närmar oss den dag då Facebooks majoritetsägare Mark Zuckerberg bestämmer sig för att gripa den politiska makten i USA (i konkurrens med Oprah Winfrey?). På så vis blir de sociala medierna demokratins gökungar. Dom slukar information och formar om den i en hisnande takt. I förlängningen blir parlamentsval överflödiga. Google berättar vad som är politiskt riktigt.

I dagens Sverige spelar internet fortfarande en bakgrundsroll. Än så länge tycks ett antal familjekluster behärska konkurrensen om de politiska topposterna och på den vägen styra den politiska utvecklingen. Detta syns tydligast inom s-partiet, där olika generationer av släktena Bodström, Åsbrink, Leijon, Johansson, Sahlin, Damberg mfl under årens lopp skaffat sig välavlönade maktsysslor (för att bara nämna de mest kända namnen). Även inom Alliansens går politiska jobb och feta offentliga uppdrag i arv. Men också i vårt land är det tydligt att mediala kändisar snabbt kan göra politisk karriär i stil med Allan Larsson, Robinsonjanne, Lars Aduktusson och Alice Bah Kuhnke. Men vanligare hos oss är ”osynliga” kopplingar mellan partierna och journalister, som mer eller mindre öppet företräder deras politiska agenda. Tidningar, radio och teve förmedlar politiska nyheter på ett vis som etablissemanget önskar. Mediernas makt är stor, men anonym. Det publiken uppfattar som fakta är kanske en åsikt, en politisk värdering, som – medvetet eller omedvetet – mörkats av spelets regissör. Mer om journalisternas nätverk i min blogg nästa vecka.

Vilken beredskap har den svenska nationen egentligen mot strategisk desinformation från nationella medier eller från illvilliga krafter på sociala media? Det är enormt svårt att styrka att ett brott begåtts genom publicitet i tryck eller över internet. Så vem stoppar smygande falsk åsiktsförmedling under en valrörelse? Ingen, så vitt jag förstår. Okey, man kan ju alltid trösta sig med att vi har Datainspektionen och Krisberedskapsmyndigheten, MSB. Men vilka instruktioner och vilken kompetens har dessa tandlösa tigrar? Den förra vill skydda våra personnummer från registrering (listor över tentamensbetyg på universiteten får inte innehålla personnummer, men väl personnamn, om inte studenten själv samtycker, vilket hon naturligtvis i praktiken gärna gör. Bra jobbat Datainspektionen!). Dessutom vill inspektionens 40 anställda begränsa kameraövervakningen i landet till skydd för din och min integritet (med resultat att jakten på brottslingar försvåras).

Myndigheten för krisberedskap, MSB, är en typisk organisation för offentlig legitimering. Man finns inte till för att själv fixa problem, utan för att ge ett sken av beredskap, dvs trygghet. 850 anställda jobbar nämligen bara med att stödja faktiska aktiviteter som landets kommuner redan själva bedriver rörande brandskydd, räddning och liknande. Visserligen har MSB en enhet för ”cybersäkerhet och samhällsviktig verksamhet”. Men vem tror att några byråkrater i Karlstad kan tävla med datafreaks på potentiellt illvilliga organisationer inom och utom landet när det gäller kontrollen av desinformation över internet? Facebook och Google kammar idag hem 80 % av de globala annonsintäkterna rörande digital information. Här finns alltså resurser för riskabla politiska manövrer i stor skala i framtiden. Slå därför ihop de två myndigheter som nämnts (med några inom Försvaret) och prioritera kampen mot inre och yttre desinformatörer.

Sveriges statsledning påstår sig vara en moralisk kompass för världen. Jag anser däremot att man uppträder inbilskt och naivt. Och dessutom bedriver man själv desinformation – Sveriges beredskap är nämligen inte alls god! Den är bara på låtsas.

Torsten Sandström

2018-01-19

Vem bär ansvaret för utgången av valrörelsen 2018?











  • Comments(0)//www.anti-pk-bloggen.se/#post27