Anti-PK-bloggen

Anti-PK-bloggen

______________________________

Sverige är ett skönt välfärdsland. Friheten är omfattande. Men politiker, myndigheter och media talar alltmer om vad du och jag får tycka och säga (och vad vi inte får tala om). Fram växer en ny religion med ett nytt prästerskap. Nu predikas inte längre Bibelns budskap, utan det goda samhällets politiskt korrekta moralvärderingar. PK-lärans bas är de mänskliga rättigheterna. Från dessa rättssregler flödar nu knippen med moraliska värderingar, i form av PK-normer, som rör minoriteters rättigheter, feminism, klimatförstöring, invandring, auktoritetskritik mm. Värderingarna står alltså i allmänhet på en rimlig grund.

Men problemet är att PK-eliten - liksom flydda tiders präster - hävdar ett åsiktsmonopol. Den som inte anpassar sig fullständigt hånas. Hon och han påklistras alla möjliga slags nedsättande etiketter. Media pläderar betongfast för den nya PK-läran. Debattinlägg som går emot refuseras. Banne den som säger nå´t annat! Samtalet vid kaffebordet på jobbet tystnar. Du blir osäker...

PK-läran och PK-samhället blir på så vis ett allvarligt hot mot vår åsiktsfrihet. Anti-PK-bloggen vill problematisera och kritisera den nya PK-religionen och dess predikanter. Min blogg står nämligen på det fria ordets sida! Templet från antikens Aten får symbolisera det fria samtalet.

I denna blogg ska PK-problematiken analyseras i en handfull perspektiv (se kategorier till höger).

google-site-verification: google77797f96df7eed03.html

Varför är dagens nyhetsmedia så värdeladdade?

Elitens prästerskapPosted by Torsten Sandström Thu, January 25, 2018 14:43:35

Jag har tidigare bloggat om de svenska mediernas marsch mot likriktning. Det tycks som en osynlig hand driver press, teve och radio fram på en enfilig åsikts- och nöjesautostrada. Mindre fakta och granskande reportage, mer opinionsbildning (utanför ledarsidorna). Totalt sett ett alltmer tillplattat medielandskap. #Me too är bara ett av många exempel. Så ska du tycka! Så ska du göra för att ha det trevligt! Politiska pekpinnar och galareportage i rad efter rad. Tror du att mina påståenden om en medial värdegemenskap är sanna? Och i så fall, varför har det blivit som jag hävdar?

En notis 2018-01-18 i SvD fick mig att komma loss. Där beskrevs kort och sakligt att Sofia Wadensjö Karén, chefredaktör på den socialdemokratiskt lierade tidningen Vi, utsetts till VD för Utbildningsradion (UR). Mitt intresse väcktes av att SvD:s chefredaktör bär liknande efternamn (Fredrik Karén visar sig vara gift med Sofia). Några googlingar via Ratsit, UC/alla bolag och Merinfo.se öppnade snabbt dörren till ett för mig upphetsande privat kontaktnät – något av en svensk medial adel. Några dussin namn som står i förbindelse med varandra kors och tvärs i ett – som jag ser det – stort spindelnät för värdekoncentration.

Det rör sig om ett omfattande privat journalistnätverk. Gruppbildningen formaliseras genom två ideella föreningar, av vilka Utgivarna förefaller ha störst politisk tyngd. I föreningens styrelse sitter flertalet av landet mediakoryféer, bland annat makarna Karén, Jan Helin (fd chefredaktör på AB nuvarande programchef på SVT), Tomas Mattson (chefredaktör på Expressen) samt en mängd högsta chefer från SR, SVT, TV4 mfl. Ordförande är ingen annan än Sofia Wadensjö Karén! Medlemmar i föreningen Utgivarna är juridiska personer, varför styrelsens ledamöter var och en har sin bas i något medlemsföretag, en tidning eller ett radio-/teveföretag. Enligt föreningens stadgar ska föreningen bevaka tryckfriheten, etiska frågor och medlemsföretagens gemensamma intressen. Det angivna syftet omfattar givetvis inte utstakandet av ett gemensamt mediaprogram! Men de nära relationerna – mellan företag, familjer och vänner – medför ändå en risk för inofficiell medial styrning. Varför?

För det första finns en drivkraft för ekonomisk styrning från medlemsföretagen, dvs de tidnings- och radio/teve-hus som direkt eller indirekt kontrolleras av Staten, Bonnier, Schibsted mfl (se skissen nedan). Till bilden hör att de privata mediaägarna har förhållandevis svaga affärer. Exv är SvD till och med beroende av stort tidningsstöd från staten. Den ansträngda ekonomin är den främsta förklaringen till dagstidningarnas ökade satsning på korta lättsmälta texter. Det nya konceptet ger större svängrum åt journalisternas personliga värderingar. Dom måste skriva om det man tror folk vill läsa. Och då blir det mycket krönikor, pristävlingar och relationsproblem. Något överdrivet kan man säga att dagstidningarna framstår som kvällspressen light.

För det andra talar nätverken för en informell politisk styrning. Jag utgår från att de fyra kontrollgrupper som syns i skissens hörn inte styr direkt, men väl indirekt genom cheferna på de företag som producerar det likriktade mediainnehåll jag kritiserar. Chefernas styrning sker säkert inte på kommando från ovan. Men allt talar för att lyhördhet är att räkna med, särskilt som tidningarnas och kanalernas framtid är pengaberoende. Förmågan att rätta in sig gör det enklare att gå från en chefsstol till en annan inom nätverket. Anpassningen blir en grund för intressesamverkan och här ser jag föreningen Utgivarna som en symbol för gemenskap. Jag tror som sagt inte att styrelsen diskuterar programfrågor eller politiska målsättningar. Men väl etiska och liknande värderingsfrågor. Varje mediehus har sin egen linje – men profilerna är idag mycket mer gemensamma än för tjugo år sedan.

Jag ser inte scenariot som en sammansvärjning mellan anonyma manipulerande krafter. Den bistra ekonomiska verkligheten för tryckta dagstidningar är alltför tydlig. Men det rör sig ändå om en styrning i smyg. Vetenskapliga undersökningar visar nämligen att 70% av landets journalister röstar på partierna s, v och mp (Kent Asp, 2012). Statens kontroll utövas via Förvaltningsstiftelsen, som utser styrelseledamöter i SR/SVT/UR. Såväl dåvarande som nuvarande regering förefaller nöjda med vänstervridningen – man gör ju inget åt den. Bonnier, Schibsted och de andra prioriterar å sin sida tidningshusens ekonomi och har därför ingen anledning att ta itu med skribenternas värderingar. Så länge upplagorna hålls uppe tillåts journalisterna leverera reportage inom den nyetablerade åsiktkorridoren. Även om jag inte vill tala om skumrask så är det ändå tydligt att helhetsbilden visar på en dold värdegemenskap, med position till vänster i politiken. Föreningen Utgivarna, som ivrar för öppenhet, blir på så vis en samlingspunkt för publicistisk slutenhet och förstelning. Detta leder till en farlig åsiktskoncentration. Det är just risken för ett alltmer begränsat åsikts- och debattklimat som är mest oroande, som jag ser det.

Torsten Sandström
2018-01-25






















  • Comments(2)//www.anti-pk-bloggen.se/#post28