Anti-PK-bloggen

Anti-PK-bloggen

______________________________

Sverige är ett skönt välfärdsland. Friheten är omfattande. Men politiker, myndigheter och media talar alltmer om vad du och jag får tycka och säga (och vad vi inte får tala om). Fram växer en ny religion med ett nytt prästerskap. Nu predikas inte längre Bibelns budskap, utan det goda samhällets politiskt korrekta moralvärderingar. PK-lärans bas är de mänskliga rättigheterna. Från dessa rättssregler flödar nu knippen med moraliska värderingar, i form av PK-normer, som rör minoriteters rättigheter, feminism, klimatförstöring, invandring, auktoritetskritik mm. Värderingarna står alltså i allmänhet på en rimlig grund.

Men problemet är att PK-eliten - liksom flydda tiders präster - hävdar ett åsiktsmonopol. Den som inte anpassar sig fullständigt hånas. Hon och han påklistras alla möjliga slags nedsättande etiketter. Media pläderar betongfast för den nya PK-läran. Debattinlägg som går emot refuseras. Banne den som säger nå´t annat! Samtalet vid kaffebordet på jobbet tystnar. Du blir osäker...

PK-läran och PK-samhället blir på så vis ett allvarligt hot mot vår åsiktsfrihet. Anti-PK-bloggen vill problematisera och kritisera den nya PK-religionen och dess predikanter. Min blogg står nämligen på det fria ordets sida! Templet från antikens Aten får symbolisera det fria samtalet.

I denna blogg ska PK-problematiken analyseras i en handfull perspektiv (se kategorier till höger).

google-site-verification: google77797f96df7eed03.html

Staten, kapitalet och andra i samma båt…

Elitens prästerskapPosted by Torsten Sandström Sat, February 10, 2018 14:52:11

Många minns Ebba Gröns progglåt Staten och kapitalet (1998). Eller kanske till och med Mikael Wiehes suggestiva sång om Keops pyramid (1972). Genom samverkan mellan samhälle och företag har sedan länge många stora projekt realiserats. En annan sak är att någon eller några blir vinnare och andra får göra jobbet mer eller mindre frivilligt. Men i flertalet av västerlandets demokratier har med framgång utbildning, sjukvård, kommunikationer och andra nyttigheter på initiativ av parlamenten byggts ut med offentliga medel (läs: skattepengar) i samarbete mellan stat och kapital. I den mån privata aktörer öppet (via offentliggjorda kontrakt) genomför projekt effektivare och billigare än det offentliga – något som i allmänhet är fallet – kan man säga att såväl Ebba Grön och Wiehe huvudsakligen har varit falska profeter (om än sköna).

Värre är den samverkan som sker i smyg mellan staten och privata intressenter. Det är här korporativa strukturer riskerar att växa fram. Intresseblandning i skumrask skapar oklara kopplingar och framför allt risk för ineffektivt utnyttjande av samhällets resurser. Samverkan hotar bli dysfunktionell, dvs det goda som det offentliga önskar ge medborgarna blir inte av fullt ut. I värsta fall hotar negativa effekter. Om jag nu bortser från arbetsmarknaden, där samverkan mellan LO och staten är välkänd, och delvis problematisk, så vill jag lyfta fram tre samhällssektorer med tydliga korporativa inslag.

Bostadsmarknaden. Här är intressekonflikterna många och breda. Statens samverkan med den s-allierade hyresgäströrelsen medför många svåra uppoffringar för de bostadssökande. Genom komplexa lagregler om bruksvärdering (förr kallad hyresreglering) och hyresförhandling blir äldre lägenheter mindre intressanta att hyra ut (varför ägarbolagen ofta väljer att sälja en fastigheten till bostadsrättsföreningar under bildning). Likaså blir nya hyreshus mindre lönsamma att bygga. Den svenska hyresmarknaden funkar därför dåligt (jfr däremot Tyskland). Bilden förvärras av det politiska etablissemangets dåraktiga skattepolitik. Genom slopad fastighetskatt och generösa skatteavdrag för låneräntor – har ett gigantiskt vinst- och riskprojekt vuxit fram på marknaden för villor och bostadsrätter. Här samverkar staten verkligen med miljontals privata intressenter i något av ett stort bostadskasino.

Likaså har samverkan med landets många miljörörelser skapat svåra låsningar på bostadsmarknaden. Regelsystemet för miljön är gigantiskt (här kan man tala om Keops pyramid). Hundratals krav på tillstånd. Och ett brett nät av intressenter ges laglig rätt att överklaga. Det tar år in och ut att få byggtillstånd. Tusen och åter tusen juristtimmar till största onytta. Som lök på laxen har vi Boverket, som gör allt för att fylla byråkraternas 8-timmars dagar med att utforma fördyrande detaljregler till skydd för miljö- och andra intressegrupper. Bostadsmarknaden i vårt land är helt enkelt en skandal!

Försvaret är en annan samhällssektor där stat och näringsliv jobbar samman i det dolda vid köp av försvarsmateriel (upphandlingskontrakten är inte alltid offentliga). Kontakterna mellan politikerna och SAAB är vitt förgrenade. Svenska politiker hjälper SAAB att kränga flygplan världen runt, med eller utan mutor till lokala partivänner där (senast i Brasilien). Och långtidskontrakten är många. Det tycks som om försvarsbudgeten bara räcker till för att köpa stridsflygplan, krigsfartyg och robotar. Följden blir att antalet soldater som ska försvara landet är ytterst få. I Ryssland måste man tycka att den svenska försvarspolitiken är formad av en högkomiker (som liksom i Aniara försvinner i de kosmiska haven och avgår med döden).

Mediamarknaden är också värd att nämna, på tal om samverkan mellan stat och privata intressen. Visserligen är det mesta redovisat öppet genom lagregler och bidragsbeslut. Men många dolda privata nätverk finns! Den juridiska utgångpunkten är ett samhällsintresse i mångfald och fria media. Medborgarnas kunskap är emellertid låg om hur kontakterna mellan det privata och offentliga sköts i verkligheten. Staten anser att SVT, SR och UR behövs. Det räcker alltså inte med den uppsjö av privata aktörer som finns. Den officiella förklaringen är behovet av en oberoende kvalitetsradio och teve. I tider av massivt utbud av våldsfilmer, köksinteriörer, sportinferno och festivaler av alla upptänkbara slag måste en tvångsfinansierad offentligt styrd radio och teve ifrågasättas. För detta betalar du och jag tillsammans 8 miljarder per år. Häften hade räckt för en verklig kvalitetssatsning! Liknande frågetecken kan man sätta för behovet av en halv miljard kronor i stöd till privata tidningar (men kanske är hotet för en lokal åsiktsutarmning större här). Inom pressen är dock sammanflätningen av stat och kapital särskilt tydligt. Såväl SvD, mottagare av presstöd från staten, som Aftonbladet ägs av den börsnoterade Schibstedkoncernen. Det är knappast förvånande att de etablerade partierna har fri entré till SvD:s debattsidor!

Enligt min mening sammanhänger tvångsfinansieringen av media, tillspetsat, samman med politikernas behov av kontroll av medborgarnas tankevärld. Framför allt är man rädd för att bara Bonnier/TV4 och Stenbeck/Kinnevik ska stå för presentationen av partierna mellan de allmänna valen. Via en raffinerat dold politisk styrning av valet av ledningsfunktionärer i SVT, SR och UR tas ett första steg mot kontroll (även om alla personer beskrivs som oberoende). Via journalister med övervägande vänsteråsikter tas ett andra steg. Sista steget tas genom att erbjuda de tvångbetalande tittarna och lyssnarna indoktrinerande underhållning från morgon till kväll. Med andra ord, precis som på Circus Maximus och Colosseum i antikens Rom. Men dåförtiden var inträdet ändå gratis (i allmänhet).


Torsten Sandström

2018-02-10

Kan man lita på pyramidbyggare?

















  • Comments(1)//www.anti-pk-bloggen.se/#post32