Anti-PK-bloggen

Anti-PK-bloggen

______________________________

Sverige är ett skönt välfärdsland. Friheten är omfattande. Men politiker, myndigheter och media talar alltmer om vad du och jag får tycka och säga (och vad vi inte får tala om). Fram växer en ny religion med ett nytt prästerskap. Nu predikas inte längre Bibelns budskap, utan det goda samhällets politiskt korrekta moralvärderingar. PK-lärans bas är de mänskliga rättigheterna. Från dessa rättssregler flödar nu knippen med moraliska värderingar, i form av PK-normer, som rör minoriteters rättigheter, feminism, klimatförstöring, invandring, auktoritetskritik mm. Värderingarna står alltså i allmänhet på en rimlig grund.

Men problemet är att PK-eliten - liksom flydda tiders präster - hävdar ett åsiktsmonopol. Den som inte anpassar sig fullständigt hånas. Hon och han påklistras alla möjliga slags nedsättande etiketter. Media pläderar betongfast för den nya PK-läran. Debattinlägg som går emot refuseras. Banne den som säger nå´t annat! Samtalet vid kaffebordet på jobbet tystnar. Du blir osäker...

PK-läran och PK-samhället blir på så vis ett allvarligt hot mot vår åsiktsfrihet. Anti-PK-bloggen vill problematisera och kritisera den nya PK-religionen och dess predikanter. Min blogg står nämligen på det fria ordets sida! Templet från antikens Aten får symbolisera det fria samtalet.

I denna blogg ska PK-problematiken analyseras i en handfull perspektiv (se kategorier till höger).

google-site-verification: google77797f96df7eed03.html

Juridik, moral och dubbelmoral.

PK-moral vs juridikPosted by Torsten Sandström Fri, November 03, 2017 16:39:26

En viktig tankelinje i PK-läran är medmänsklighet, altruism. En annan är parollen om kamp för individer som är utsatta (se under Om PK). Man kan därför säga att folkrättsliga regler om human rights har blivit en av flera förebilder, tillsammans med normer om flyktingar, asyl, barns rätt, diskriminering mm. Inte sällan läser man texter där normer av detta slag helt enkelt framstår som svensk lag. Alltså som rättsregler som du och jag måste följa. Jag har på SR 1 hört en forskare från Malmö högskola, i ett svar till intervjuande journalist vid en diskussion om barns rätt (i en viss fråga), säga: ”tycker inte du att det måste vara en mänsklig rättighet?” Det något impulsiva svaret tyder på att forskaren menade att var och en avgör vad som är Human rights. Så må det vara i moralens värld. Men om man talar om ”rättigheter” så tvingas man fundera över juridiskt genomförbara åtgärder. Till saken hör att personen ifråga sysslade med moralforskning (där gränsen mellan vetenskap, dvs kunskap eller sanning, och tyckande ofta är flytande). För en allmänhet som dagligen invaggas i PK-lärans moral om de svagas rätt till skydd blir balansgången mellan å ena sidan lag och å andra sidan etik svår att ta ställning till. Alla som anser sig ha problem framstår som skyddsbehövande (innehavare av rättigheter) enligt PK:s vackra normer. Den svenska rättsordningen har en annan uppfattning om vem som lagligen ska ges skydd.

Mot denna bakgrund är det viktigt att i denna blogg försöka visa på hur gränsen mellan juridik (rätt) och folkrätt dras. Vad är tvingande rätt som du måste underkasta dig? Och vad är moral, dvs beteenden som du i princip själv drar gränsen kring? Var och en får förstås tycka vad hon själv vill när det gäller att dra gränsen mellan gott och ont. Men man blandar bort korten om ett moralpåstående framställs som tvingande lag, vilket ganska ofta händer i den mediala diskussionen. Jag förstår att den juridiskt oinvigde kanske har svårt att hänga med. Men några rättsliga konstateranden blir nödvändiga.

Moralen för drömmarnas land, PK.

Under några decennier har den svenska socialdemokratins valresultat stegvis gått nedåt. Dom förstår att de gamla klasskampsinspirerade slagorden inte längre går hem. Väljarna har det numera för bra och ser sig inte längre som utnyttjade löneslavar. Man är mer bekymrade över skattetrycket än arbetsgivaren. Därför har socialdemokratin satsat på en ny förkunnelse. Man predikar Sverige som världssamvete, ett föregångsland, som med sina 10 miljoner invånare vill vara en humanitär stormakt. Sverige ska från FN-skrapan i New York till bushen i Afrika tala om för världen hur den ska styras så att alla på sikt får leva under det välsignade tillstånd som gäller i vårt land. Den nya s-ideologin är liksom klasskampens paroller svart-vit: världens fattiga och utsatta måste organisera sig mot sina utländska herrar. För detta betalar de svenska skattebetalarna omkring 40 miljarder per år (ungefär lika mycket som försvaret eller rättsväsendet kostar).

Det som är intressant är att vänstern lyckats finna en ideologisk nisch, som konkurrerat ut de kristna värden som stora delar av borgerligheten dittills odlat. Hos yngre väljare går sympati med svältande barn givetvis lättare hem än förkunnelsen om Jesu´ liv. Allianspartierna har snabbt växlat in på spåret och anslutit sig till tanken om Sverige som den humanitära stormakten. Numera propagerar hela det politiska etablissemanget stöd till utsatta jorden runt. Sverige måste gå i täten och visa att nationen tar folkrättsliga konventioner om flyktingars rätt på allvar. Många väljare håller med, andra tycker att politikerna tar till för stora ord. Här kommer Sveriges nya evangelium bra till pass: PK-läran. Den vänder sig till oss alla och säger att du måste, du ska tänka solidariskt.

Svält i Afrika och krig i Mellanöstern sätter miljoner av flyende i rörelse. Europas nationer vrider sig i våndor. Lågkonjunktur och eurokris spär på problemen. Men Sveriges alliansregering är ståndaktig. I ett valtal 2014 uppmanar statsministern folket: ”öppna era hjärtan”. Den nya statsministern i s-regeringen samma år lovar gång efter annan att aldrig avvika från skyddet för dom på flykt. Kören av politiker stämmer in: vi måste fullfölja våra folkrättsliga åtaganden. Köerna av flyende blir länge och längre. De flyende hör löftena från norra Europas andliga stormakt. Men majoriteten svenskar tvekar inför massinvandring. Opinionssiffrorna för SD stegras. Med PK som vapen angriper den politiska eliten personer som inte vill anpassa sig. SD kallas fascistiskt. I massmedia hånas SD för att partiet inte ställer upp för de flyendes rätt till skydd.

Den juridiska verkligheten.

Typiskt för juridiken, eller rätten, är att motstående intressen regleras. Sällan medför krav från en grupp att denna ges rätt att fullständigt ta hem spelet. I allmänhet ges motsidan vissa befogenheter. Ganska ofta lindas lösningarna in i ett moln av ord, som tycks innebära att någon grupp får något, som den alls inte får (jurister är nästan lika bra som politiker på att vränga orden). Juridiken försöker alltså utjämna motsättningarna mellan grupper av personer i samhället . Därför blir rätten ett system för kompromisser. Men ändå föreskriver rätten hårda fakta. Ytterst (genom domstols avgörande) finns det en enda korrekt lösning. Här syns skillnaden mot moral, som förvisso kan följa ett visst mönster (såsom PK-normerna), men i slutändan låter var och en bestämma vad som är ont respektive gott. Att juridik och moral måste hållas isär är därför självklart. Det gamla talesättet gäller ännu: Domaren ska följa lagen, men själv får du tycka vad du vill.

Nu några ord om den svenska rätten.

Folkrätt och lagstiftning. Inom folkrätten regleras avtal, sk konventioner, mellan olika stater. Följaktligen binds i sådana fall enbart den avtalsslutande staten gentemot andra stater som anslutit sig. En konvention som Sverige anslutit sig till behöver du och jag således inte följa om vi inte vill. Om PK-läran vill hävda att du och jag har en plikt att godta normen ifråga är detta en lögn.

En något annan sak är om konventionen ifråga upphöjs till svensk lag. Då måste vi noga läsa vad lagen själv säger om verkningarna och vad som sägs i lagens motiv. Europakonventionen om mänskliga rättigheter från 1950 har år 1994 blivit svensk lag (SFS 1994:1219). Men lagtexten säger bara att konventionen ska gälla som lag här i landet. Alltså inget om att jag och du måste lyda. Tanken är nämligen att den nya lagen måste respekteras av svenska staten och dess myndigheter. HD säger i en dom från 2007 (Ö 4869-069.

Däremot inne- håller konventionen inga regler som uttryckligen ålägger enskilda några skyldigheter; än mindre föreskriver konventionen att enskilda kan vara skyldiga just att betala skadestånd. I strikt mening kan därför skadeståndsskyldighet inte åläggas en enskild med tillämpning av Europakonventionen, även om konventionen utgör svensk lag

En svensk domstol måste med andra ord följa konventionen i tvister som berör det offentligas relation. Effekten blir att du och jag kan kräva att domstol respekterar konventionen ifall vi råkar i klammeri med en myndighet. Men du kan inte kräva av mig att jag följer konventionen ifall jag inte vill.

Just nu pågår en diskussion om Barnkonventionen ska upphöjas till svensk lag. Ett lagförslag är ännu inte antaget. Kritiken mot dess lösliga regler har varit hård från en rad juridiska instanser (många myndigheter med PK-uppdrag är dock för!). Om lagen antas blir effekten densamma som rörande Europakonventionen. Staten förbinder sig att respektera konventionen. Och domstolarna måste följa den i tvister som dom dömer. Men reglerna får alltså ingen direktverkan mellan barn och föräldrar, utan först om en myndighet för talan mot en förälder för ett barns bästa.

I grundlagen, dvs 2 kap i den svenska Regeringsformen (RF), finns regler om grundläggande fri och rättigheter. Här tals om åsiktsfrihet, yttrandefrihet, kroppslig integritet och rörlighet, skydd mot diskriminering, äganderätt mm. Reglerna har som utgångpunkt att den offentliga makten måste respektera dem när stat eller myndighet vill komma åt dig och mig. Din och min relation ligger så att säga utanför RF. Jag kan följaktligen inte kräva av en tidning att en artikel jag skrivit måste publiceras med hänvisning till opinionsfriheten i 2 kap 1 §. Även här måste du från fall till fall läsa om RF:s närmare verkan.

Om man rätt ska förstå den begränsade verkan som RF har mot eller mellan privatpersoner måste man inse att en allmän lag däremot direkt kan reglera din och min relation. Skyddet mot diskriminering i 2 kap 2-13 §§ RF gäller som sagt endast i förhållandet till det offentliga. Men i allmän lag kan jag göras skyldig att låt bli att diskriminera dig. Sådana förbudsbestämmelser finns i diskrimineringslagen (SFS 2008:567). Lagen vill bla motverka diskriminering pga exv kön, könsöverskridande identitet, sexuell läggning, etniskt tillhörighet, trosuppfattning, funktionsnedsättning eller ålder. Märk att lagen enbart gäller för arbetssökande, anställda, restaurangbesökare, affärskunder, fackföreningsmedlemmar och i några andra kontraktsförhållanden. En kränkande åtgärd mot enskild är i sådana fall ogiltig och förövaren drabbas av skadestånd. Inte heller denna lag har således fullständig direktverkan mot landets medborgare. Inom familj, vänkrets och andra subjekt – dvs utanför lagens tillämpningsområde (se vad som nyss sagts) – saknar lagen verkan.

Vi ser alltså hur regelsystemen lagrar sig på varandra. Det finns mer att säga. Lagen innehåller nämligen ett antal brott som kan tillämpas på visst slag av diskriminering. Dessa regler kan tillämpas i relationen mellan dig och mig ifall jag agerar kränkare. Brottet hets mot folkgrupp omfattar en hel grupp av olika kränkningar, inte bara etniskt ursprung och liknande, utan även trosbekännelse eller sexuellt läggning. För att jag ska straffas måste (normalt en åklagare) styrka att jag muntligen eller i skrift spritt missaktning för din grupptillhöriget, 18:8 Brottsbalken. Liknande regler har slagits fast mot den affärsidkare eller restaurangägare som diskriminerar någon, 18:9 Brottsbalken. Reglerna i Brottsbalken och diskrimineringslagen innehåller alltså förbud mot mellanmänskliga kränkningar och får på så vis en bredare och mer direkt verkan än Europakonventionen som närmast förutsätter att en domare eller annan offentlig tjänsteman låtit bli att ta hänsyn till konventionens uppsättning av Human rights eller dess diskrimineringsförbud.

Utlännings rätt. Hur är det då med invandrares och flyktingars rättigheter i Sverige? Dvs personer som brukar sammanfattas som utlänningar. Först bör påpekas att 2:25 RF gör vissa undantag när det gäller utländska medborgares friheter och rättigheter, på så vis att inskränkningar i utlännings skydd kan ske genom lagstiftning. Från fall till fall måste man alltså undersöka vilket skydd en utländsk medborgare har i RF. I motiven till utlänningslagen (SFS 2005:716) ges en allmän bild av regelsystemet (som dock nyanserats genom Sveriges EU- medlemskap):

En ovillkorlig rätt att vistas i riket och att här vinna sin utkomst tillkommer endast svensk medborgare. Utlänning kan icke, vare sig enligt svensk lag eller internationellt erkända rättsregler, göra anspråk på att i dessa hänseenden vara likställd med svensk medborgare. Häri ligger alltså en principiell skillnad mellan medborgarskap och utlännings rättsställning, en skillnad som icke kan avlägsnas utan att dessa begrepp får en ändrad innebörd. Å andra sidan bör det finnas en legal reglering av utlännings möjligheter att uppehålla sig här i riket, varigenom det stadgas rättsliga garantier mot godtycklig behandling och i största möjliga utsträckning ges en tryggad ställning också för utlänning. Det är utlänningslagstiftningens uppgift att skapa ett sådant rättsskydd.

Beträffande EU-medborgare gäller som klar huvudregel att diskriminering i förhållande till svenska subjekt inte tillåts. Detta följer av Sveriges avtal med EU och direkt verkande EU-regler. Men när det gäller andra utländska medborgare är det viktigt att inse att konventioner om flyktingar och asyl som den svenska staten anslutit sig till inte ger utlänningen något skydd mot svenska privatpersoner eller företag – skyddet sätter som framgått ovan endast press mot staten och myndigheterna. (Märk dock att de två system mot diskriminering – i allmän lag – som nyss nämnts kan ge skydd åt en utlänning här i landet, förutsatt att han eller hon befinner sig i en sådan situation som lagen anger.)

EU-medborgare. En person från EU-land har ”uppehållsrätt” i Sverige tills vidare om han eller hon är anställd, företagare eller studerande – efter 5 år blir uppehållsrätten permanent, se 3a kap utlänningslagen. Däremot gäller för arbetssökande med anhöriga uppehållsrätt endast under 3 månader. Och om det blir ett jobb under tiden rullar uppehållsrätten i praktiken tills vidare, som nyss nämnts. Men om ingen anställning blir av måste personen/personerna ifråga lämna Sverige. Sannolikt är det tillåtet att återvända till Sverige för fortsatt sökande av arbete, varvid ny uppehållsrätt gäller under 3 månader. Den pågående diskussionen om tiggeri här i landet aktualiserar frågan om EU-rätten verkligen innebär att en uppehållsrätt i Sverige gång efter annan kan förnyas för en person som de facto inte söker arbete utan bedriver tiggeri (med korta avbrott i hemlandet omkring var tredje månad). Tanken om skydd för arbetssökande tar enligt 3 a kap 3 § utlänningslagen sikte på den EU-medborgare som ”har en verklig möjlighet att få en anställning”. Enligt min mening förefaller ett system med upprepade in- och utresor innebära ett kringgående av EU-rättsliga regler och utlänningslagens 3 kap. I stället för en diskussion om lagstiftning mot tiggeri vore det rimligare att svenska myndigheter inskrider mot att EU-rätten sätts ur spel på ett så flagrant vis som idag sker på gator och torg i vårt land. Syftet med EU har aldrig varit att skydda tiggeri.

Andra utländska medborgare. Icke-EU-medborgare måste söka ”uppehållstillstånd”, 3-4 kap utlänningslagen. Reglerna är liksom för EU-medborgare snåriga. Den som är flykting, dvs förföljd i sitt hemland har rätt till sådant tillstånd. Att ses som flykting är en prioriterad status. Förutsättningen är att personen känner ”välgrundad fruktan för förföljelse på grund av ras, nationalitet, religiös eller politisk uppfattning eller på grund av kön, sexuell läggning eller annan tillhörighet till en viss samhällsgrupp” pga situationen i sitt hemland. Det finns även andra grupper som värnas i utlänningslagen. Dvs personer med alternativa skyddsbehov, varför lagen ger grunder för uppehållstillstånd med anknytning till förhållanden i hemlandet såsom dödstraff, tortyr, ursinningslöst våld, krig, miljökatastrofer i hemlandet. Tillståndet kan beviljas tillfälligt, under tre år, eller permanent.

Den som saknar tillstånd ska lämna landet. Ytterst genomförs detta mot den enskildes vilja. Den som saknar rätt att vistats i landet har dock rätt till hälso- och sjukvård. Detta genom särskild lag, SFS 2013:407. Lagen omfattar inte EU-medborgare som är arbetssökande. Reglerna kan förefalla ologiska och i strid mot utlänningslagen. Det är dock praktiskt svårt att hindra sjukvårdspersonal från att utföra humanitärt arbete.

Regeringen Löfven har 2016 efter en spektakulär omvändning infört en ”tillfällig” speciallagstiftning (SFS 2016:752) som medför att enbart kortare tillfälliga uppehållstillstånd ska utfärdas för såväl flyktingar som andra med alternativa skyddsbehov. Ett tidsbegränsat tillstånd får inte vara kortare än ett år.

Juridiken tar över drömmarnas moral.

Även om regeringens omvändning 2016 måste ses som uppseendeväckande är ändringar i utlänningslagen till följd av flyktingkriser inte ovanliga. Under senare årtionden har nämligen en mer fri invandring ersatts av begränsande reglering – och tvärtom. Ibland har frihetstanken varit så stor att bara själva ordet kvotering varit förbjudet i den politiska debatten, men därefter har Sveriges gränser ändå slutits till. Som jag nyss nämnt är detta inte så underligt. Genom juridiken försöker lagstiftaren balansera konflikter i samhället. Skapar ökande invandring ekonomiska och sociala påfrestningar måste dessa överbryggas genom nya regler. Då tvingas moraliska värden ge vika.

Det nya och märkvärdiga är frontalkollisionen mellan PK-moralen och den rättsliga verkligheten. Den humanitära stormakten Sveriges uppumpade ballong punkteras plötsligt. I halsen fastnar de stora orden om Nationen (den lilla med stort N) som slavisk fullföljer sina folkrättsliga åtaganden. Plötsligt blir riskerna med ett högt tonläge synbar för alla. Sviterna efter debaclet kommer att synas under många år, inte bara i Sveriges politiska liv, utan även i påfrestningar för ekonomi, rättssystem och skolor. En mer pragmatisk och lågmäld politik hade passat Sverige och invandrarna bättre. Men en återhållsam attityd är förstås otänkbar för nationens ledande PK-missionärer.

Sammanfattande slutord.

Detta långa och ganska krångliga blogginlägg har som första syfte att skingra dimmorna om folkrättsliga konventioners effekter mellan dig, mig, våra vänner och andra människor. En konvention som sådan sätter enbart press på staten, dvs lagstiftaren, att göra något för att skydda ett intresse. Detta pga att ett avtalsslutande land i konventionen lovar att själv åta sig göra något. Ofta ger konventionen lagstiftaren ganska stort svängrum vid uppfyllande av ett löfte, något som den svenska omsvängningen 2016 tydligt visar. Upphöjs konventionen till lag (såsom Europakonventionen för mänskliga rättigheter) sätts i och med detta press även på landets myndigheter att följa lagen, exv Sveriges domstolar då dom ska bedöma en tvist, som rör en enskild person rättigheter under lagen, eller mao konventionen. Mellan två individer har alltså en lagfäst konventionen ingen direkt verkan.

Mitt andra syfte är att visa att utlänningslagen verkligen inte ger EU-medborgare eller andra utlänningar fritt inträde i den svenska nationen. I det liberala Sverige är reglerna om invandring ändå tämligen restriktiva – trots att alla moralister inom PK önskar motsatsen. Utlänningslagstiftningen är också tänjbar i situationer då det svenska samhället ställs inför svårigheter. Detta illustreras tydligt av den remarkabla omsvängning som skett genom lagändringen 2016. Tidigare hånades Sverigedemokraterna (SD) av alla andra riksdagspartier för att SD önskade snäva åt rätten till uppehållstillstånd och i stället satsa på flyktingar i läger utomlands. Då skallade ropen: SD är fascister, SD är rasister! Men under 2016 har riksdagsmajoriteten snabbt genomfört lagregler som motsvarar SD:s förslag. Ridån faller.

Torsten Sandström

2017-10-27











  • Comments(0)//www.anti-pk-bloggen.se/#post6