Anti-PK-bloggen

Anti-PK-bloggen

______________________________

Sverige är ett skönt välfärdsland. Friheten är omfattande. Men politiker, myndigheter och media talar alltmer om vad du och jag får tycka och säga (och vad vi inte får tala om). Fram växer en ny religion med ett nytt prästerskap. Nu predikas inte längre Bibelns budskap, utan det goda samhällets politiskt korrekta moralvärderingar. PK-lärans bas är de mänskliga rättigheterna. Från dessa rättssregler flödar nu knippen med moraliska värderingar, i form av PK-normer, som rör minoriteters rättigheter, feminism, klimatförstöring, invandring, auktoritetskritik mm. Värderingarna står alltså i allmänhet på en rimlig grund.

Men problemet är att PK-eliten - liksom flydda tiders präster - hävdar ett åsiktsmonopol. Den som inte anpassar sig fullständigt hånas. Hon och han påklistras alla möjliga slags nedsättande etiketter. Media pläderar betongfast för den nya PK-läran. Debattinlägg som går emot refuseras. Banne den som säger nå´t annat! Samtalet vid kaffebordet på jobbet tystnar. Du blir osäker...

PK-läran och PK-samhället blir på så vis ett allvarligt hot mot vår åsiktsfrihet. Anti-PK-bloggen vill problematisera och kritisera den nya PK-religionen och dess predikanter. Min blogg står nämligen på det fria ordets sida! Templet från antikens Aten får symbolisera det fria samtalet.

I denna blogg ska PK-problematiken analyseras i en handfull perspektiv (se kategorier till höger).

google-site-verification: google77797f96df7eed03.html

Principer för likhet: hur lika är vi människor egentligen?

PK-moral vs juridikPosted by Torsten Sandström Sat, November 04, 2017 18:02:10

Jag ska nu diskutera ett ämne som är känsligt pga det höga tonläge och de dimridåer som PK-läran använder sig av. Politiker och media förkunnar nämligen dag efter dag ”att människor har lika värde.” Jag tror nästan alla utan närmare funderingar skriver under. Men är uttalandet verkligen sant i vetenskaplig mening. Utan att vara skolad i filosofi vill jag försöka kort utreda om och hur mänsklig likhet kan bestämmas. Jag diskuterar därför fyra olika principer som besvarar frågan om vi är lika. Det finns säkert fler angreppsätt.

Är människor lika socialt sett?

Detta problem är enklast att klara av. Sedan urminnes tider har olika sociala skikt funnits i alla samhällen. I Sverige finns rika, fattiga samt människor med en ekonomi mitt emellan. Vissa människor har omfattande utbildning, dom flesta är bra skolade, medan ganska många halkar efter. Om man fortsätter på denna väg ser man skillnader i språk, boende, hälsa, religion, kultur mm. Existensen av olikheter av detta slag kan inte förnekas. Dom är ett faktum. Ingen lagstiftning förbjuder dom. Givetvis får var och en tycka illa om sociala skillnader (såsom PK-läran förkunnar). Och många, många juridiska normer syftar följaktligen till att upphäva – eller begränsa effekterna – av en social skiktning.

Är människor lika i biologisk mening?

Problemet är något mer svårhanterligt. Men modern forskning om människans gener/DNA-system hjälper oss fram till ett svar. Människans DNA är som bekant delvis gemensamt med andra biologiska varelser. Men homo sapiens gener är delvis unika, exv på så sätt att enbart människor kan avla barn tillsammans. Trots denna unicitet finns det smärre DNA-skillnader mellan olika grupper av människor, något som syns i hudfärg, hårfärg, längd, muskelsystem, ögonform, tålighet avseende intag av födoämnen mm. Tidigare sågs dessa etniska gruppskillnader som ”raser”, ett ord som makter i historien (kolonisatörer, nazister mfl) allvarligt missbrukat. Men även vissa etniska grupper vill gärna själva markera en egen gemenskap, såsom gruppen judar inom staten Israel, där även araber är medborgare. Jfr även samer, inuiter och stammar av indianer i exv Nordamerika. På så vis balanserar etnicitet mellan biologi och (social/religiös) kulturgemenskap, men lutar enligt min mening i grunden åt gen/DNA-hållet.

En skillnad som däremot inte kan från kännas en biologisk kärna är människans kön, med skillnader i kroppsliga organ, hormoner mm. Olika sexuella preferenser utesluter inte att biologiska skillnader finns mellan människor, även om PK-lärans feministiska gren påstår att det enbart rör sig om sociala differenser. Här talas således om att människan ”väljer” sitt kön. Att detta emellanåt sker medför dock inte att biologiska skillnader mellan män och kvinnor upphör. Enligt min mening resulterar biologin hos mannen och kvinnan att det blir enklare för oss att förstå varför män i ett mångtusenårigt biologiskt perspektiv tenderar att bete sig aggressivt och kvinnor omvårdande.

Har människor lika juridiska rättigheter?

Här kan ganska klara besked ges. Det svenska ståndssamhället ville se människor som olika, såsom tillhörande grupper med skilda funktioner och olika rätt i samhället. Övergången till en marknadsekonomi under 1800-talet innebar därför en revolution. Alla män ansågs ha lika rätt att ingå avtal. Men kvinnor hölls länge utanför. I starten var dock politisk rösträtt inte lika ens för alla män, utan graderades pga ekonomisk ställning. Idag är det bara barn som inte ges lika rätt som andra samhällsmedlemmar att sluta avtal eller rösta. Och från full rösträtt i Sverige undantas förstås utlänningar.

Som redan antytts finns en vattendelare mellan offentliga rättigheter och privata. Mot det offentliga Sverige har alla myndiga svenska medborgare samma juridiska rättigheter. Utlänningars ställning är däremot prekär. Detta avspeglas i grundlagen, 2 kap Regeringsformen (RF), se om RF och utlänningslagen i min blogg av den 26 oktober 2017.

Privata rättigheter knyts antingen till kontrakt eller till status. Att endast en svensk eller utländsk avtalspart har rätt till avtalsprestationen ifråga – och inte en utomstående – är tämligen självklart. Lika tydligt är att den som har status av förälder eller arvinge har rättigheter, som inte tillkommer personer med annan ställning. Slutsatsen blir således att man inte alls kan säga att alla människor i Sverige har samma juridiska rätt.

Har människor lika värde i moralisk mening?

Nu blir det riktigt knepigt. Enligt PK-lärans katekes är svaret givet: alla människor har lika värde. Mot bakgrund av vad jag nyss skrivit måste PK-svaret baseras på en moralisk princip, och inte rätt i någon av de betydelser som nyss nämnts. Som moralisk utsaga är PK:s lösning sympatisk. Jag skulle dock själv hellre säga att lika värde är en rimlig presumtion, dvs något som gäller om inte annat kan påvisas.

Läsaren undrar: vad menar du? Jag menar att det finns ett antal mer eller mindre självklara situationer då jag inte godtar principen om personers lika värde. Att jag har juridisk rätt att sluta avtal med den jag önskar är en del av den kontraktsrätt som nyss nämnts (så argumentet saknar bärkraft här). Men även i vänskapsrelationer måste var och en själv tillåtas bestämma vem man vill umgås med. Jag kan som privat individ vägra att ha med X att göra på grund av att jag tycker att X är osympatisk, en tråkmåns, ofta blir full, har dålig andedräkt osv. Jag måste alltså ibland tillåtas ställa en persons värde mot en annans av odramatiska subjektiva skäl. Är personen en brottsling, som gjort mig eller annan illa, framstår min subjektiva ståndpunkt som moraliskt berättigad, anser jag. Däremot inte om skälen innebär en diskriminering av X (märk att inget lagförbud gäller i privata relationer).

Ett annat exempel rör en båtolycka, som jag hamnar i. Jag måste välja vem jag först ska rädda från drunkning: ett barn eller en åldring (en grupp som författaren själv tillhör). Enligt min mening är det uppenbart att barnet har större värde i denna situation. Den som tänker efter förstår att vårdpersonal ganska ofta ställs inför liknande val.

Isolerad är principen om allas rätt enkel och god. Men i intressekonflikter mellan personer och grupper funkar den således sämre. Tänk exv på en kvinna från ett slitet svensk bostadsområde i kris. Hon har sina barn i en skola där kunskapsnivån är låg, hälften talar inte svenska och miljön är allmänt stökig. Nu kommer en politiker från ett välmående villaområde en bit bort och säger: principen om allas rätt innebär att du måste säga ja till att ytterligare flyende barn placeras i dina barns skola. Måste vår trötta kvinna svara ja?

Slutsats.

I sin påstådda godhet blandar PK-läran bort korten. Allas lika värde framstår som en självklarhet. Men det är i verkligheten en PK-slogan. Om denna isoleras som ett moraliskt påstående ställer jag, som framgått, i normalfallet upp. Men i intressekonflikter funkar den dåligt. Den understöder PK-elitens krav mot redan utsatta grupper (ungefär som kyrkans bud förr krävde lydnad, tålamod och uppoffring). Dessutom riskerar PK-katekesen att blanda samman alla andra rättighetsperspektiv som nämnts ovan. Och där är bilden att stora olikheter de facto gäller mellan olika personers ställning.

Men min huvudsakliga invändning är att PK genom dogmatiska uttalanden hindrar och kväver en saklig diskussion. Låt motståndaren komma till tals. Lyssna även på kritiker av olika slag. Även om dom kanske är dumskallar, så bör dom behandlas som lika värda att samtala med.

Torsten Sandström

2017-10-28





  • Comments(0)//www.anti-pk-bloggen.se/#post7