Anti-PK-bloggen

Anti-PK-bloggen

______________________________

Sverige är ett skönt välfärdsland. Friheten är omfattande. Men politiker, myndigheter och media talar alltmer om vad du och jag får tycka och säga (och vad vi inte får tala om). Fram växer en ny religion med ett nytt prästerskap. Nu predikas inte längre Bibelns budskap, utan det goda samhällets politiskt korrekta moralvärderingar. PK-lärans bas är de mänskliga rättigheterna. Från dessa rättssregler flödar nu knippen med moraliska värderingar, i form av PK-normer, som rör minoriteters rättigheter, feminism, klimatförstöring, invandring, auktoritetskritik mm. Värderingarna står alltså i allmänhet på en rimlig grund.

Men problemet är att PK-eliten - liksom flydda tiders präster - hävdar ett åsiktsmonopol. Den som inte anpassar sig fullständigt hånas. Hon och han påklistras alla möjliga slags nedsättande etiketter. Media pläderar betongfast för den nya PK-läran. Debattinlägg som går emot refuseras. Banne den som säger nå´t annat! Samtalet vid kaffebordet på jobbet tystnar. Du blir osäker...

PK-läran och PK-samhället blir på så vis ett allvarligt hot mot vår åsiktsfrihet. Anti-PK-bloggen vill problematisera och kritisera den nya PK-religionen och dess predikanter. Min blogg står nämligen på det fria ordets sida! Templet från antikens Aten får symbolisera det fria samtalet.

I denna blogg ska PK-problematiken analyseras i en handfull perspektiv (se kategorier till höger).

google-site-verification: google77797f96df7eed03.html

Invandring, juridik och hållbarhetsmoral.

Invandring vs kritisk debattPosted by Torsten Sandström Wed, November 15, 2017 17:38:51

Som jag skriver i bloggen 2017-10-27 finns det folkrättsliga konventioner om utlänningars rätt att vistas i Sverige. Vårt land har anslutit sig till dessa mellanstatliga regler. Konventionerna ger varje stat en avsevärd frihet att genom lagstiftning begränsa rätten till invandring. Om jag nu bortser från EU-invandare (som har omfattande uppehållsrätt) så ger den nuvarande utlänningslagen en invandrare ingen absolut rätt till uppehållstillstånd, utan endast en tidsbegränsad rätt. Domstol prövar ytterst rätten till permanent uppehållstillstånd.

För sådant tillstånd måste kvalificerade skäl vara på plats, skäl av det slag som utlänningslagen räknar upp.

Juridiken är alltså tydlig i huvudsaken, dvs att uppehållstillstånd ska meddelas tidsbegränsat. Var och en har förstås moralisk frihet att tycka annorlunda, exv att invandringen ska vara fri. Men bakom utlänningslagen står en majoritet i riksdagen och beslutet är alltså fattat i demokratisk ordning. Frågan om tidsbegränsning av invandring till Sverige är med andra ord fullt klar juridiskt sett.

Rätt till fri invandring är en moralfråga.

Nu lämnar jag juridiken och försöker mig på en moralisk diskussion om det bör vara fri invandring till Sverige. Ganska många svenskar tycker nog det. Men ännu fler vill - av de politiska opinionssiffrorna att döma – se en begränsad invandring. Ingen av dessa ytterlighetspositioner är korrekt i moralisk mening. Visst kan idén om ”allas lika rätt” sägas tala för en obegränsad frihet om man enbart ser saken i den enskilda invandrarens perspektiv. Men det jag skriver i bloggen 2017-10-28 mynnar ut i att likhetstanken slirar då den ställs mot andra individers behov eller intressen. Inte heller någon överordnad likhetsprincip ger alltså besked om hur vi bör tänka moraliskt i frågan om invandring.

Därför måste man föra ett öppet samtal om rätten till invandring. Frågan om en öppen debatt är som bekant känslig. Flera av riksdagens ledamöter menar att bara ett ifrågasättande av fri inflyttning är förbjudet. Här möter vi med andra ord ett av många svenska tabun. Men sedan majoriteten i riksdagen år 2016 snabbt och radikalt ändrat utlänningslagen och infört en huvudregel om tidsbegränsat tillstånd förefaller det som de etablerade partierna anslutit sig till SD linje i tillståndsfrågan. Därmed inte sagt att dom delar SD:s allmänna invandringspolitik. Men min poäng är nu att de etablerade partiernas omsvängning gör att en öppen debatt om fri invandring måste anses tillåten – av riksdagsmajoriteten som det förefaller.

En öppen diskussion förutsätter en vilja att argumentera sakligt och framför allt en beredskap att lyssna på motsidans argument. Här har som nyss nämnts PK-profeterna mycket att lära. Dom har – åtminstone fram till ändringen i utlänningslagen – enligt min mening agerat enögt och kallat SD:s linje för fascistisk. I och för sig finns det en ganska bred grupp inom SD som (lika trosfast) baserar sitt motstånd till invandring på fördomar av olika slag mot utlänningar, främmande religioner mm. En bra moralisk diskussion måste alltså föras på en väg mellan dessa två dogmatiska ståndpunkter, mellan PK:s altruism och motståndarnas förutfattade negativa mening.

Hållbarhetsmodellen som bas för en öppen bedömning.

Ett öppet resonemang blir svårt. Men ett möjligt verktyg är den något oklara tankemodellen om ”hållbarhet”. Om jag förstår den rätt gäller det att finne en lösning som är hållbar i relationen mellan en viss aktör och dennes omgivning (utomstående intressenter). Modellen används numera ganska ofta i progressiva kretsar för att styra en bedömning av vad ett företags miljö (i vidsträckt bemärkelse) bör orka bära i påfrestningar. Bedömningen avser då inte bara klimat, utan även etiskt handlande i allmänhet. Modellen är generell och bör kunna tillämpas även på en nations hållbarhet. Invandring är nu den aktuella påfrestning som ska prövas på svensk nivå. För att undvika missförstånd vill jag framhålla att jag inte ser invandring eller invandare som något ont, något som jämställs med försurning, skadlig rök ed. Jag vill testa om tankemodellen om hållbarhet, som är på väg att etableras, kanske kan brukas vid en förutsättningslös prövning för och mot en fri invandring. Det svåra är att bestämma om och när ett argument för eller mot hållbarhet är sakligt eller inte. Men i modellen prövas redan idag klimatpåfrestningar mot utsläpp, låga löner i u-land mot stora vinster hos ägarbolag i i-land osv. Argument för och mot en viss företeelse prövas alltså mot varandra. Utfallet av prövningen är knepig och inte alls fri från individuella värderingar.

I mitt blogginlägg 2017-10-28 illustreras svårigheten genom intressekonflikten mellan ett flyktingbarns placering i en viss skola i kris mot redan befintliga barns studiesituation i samma skola. Problemen till trots vill jag ändå försöka. Jag tror att en diskussion för respektive mot kan vara bra för förståelse av hållbarbetsproblematiken. Läsaren kommer att se att argumenten a-d nedan ställs mot varandra. Kanske kan en helhetsbedömning göras? Eller är det bara en dröm?

Sakliga argument för fri invandring.

a. Altruism: svaga på flykt bör ges skydd. Argumentet är gott och tungt. Anser du att argumentet alltid är tillräckligt blir en fortsatt hållbarhetsprövning överflödig. En öppen diskussion medför att ett altruistiskt argument i princip måste kunna prövas, dvs motsägas.

b. Nationens behov av arbetskraft. Ofta sägs det att svenskarnas framtida pensioner är beroende av ny arbetskraft utifrån. Ibland hänvisas till positiva effekter av efterkrigstidens invandring till Sverige. När det gäller inträde av välutbildad arbetskraft verkar argumentet tungt.

c. Nationens ekonomiska utveckling främjas. En större befolkning ökar Sveriges ekonomiska potential. Många ungdomar kan skolas och bli framtida kuggar i ett samhälle med en åldrande befolkning.

d. Kulturell utveckling, religion mm ger mottagarnationen positiv drivkraft. Många nationer har historiskt gynnats av invandring. USA är ett gott exempel. Även för Sverige har ut- och invandring gett dramatiska bidrag av positivt slag. En ”mix” ökar den kulturella potentialen och förståelsen mellan människorna i en nation, något som exv syns i ny litteratur, film, musik och kokkonst.

Sakliga argument mot fri invandring.

a. Välfärdsrisker med invandring. Även om välfärden håller hög nivå i landet syns flera sprickor i den. Det är kris på bostads- och (delar av) arbetsmarknaderna. Även i skolan och sjukvården. Polis och kriminalvård är också överbelastad. Alla krissymptom beror självfallet inte på invandring. Men invandring spär på redan existerande problem.

b. Arbetslöshet och bostadsbrist. Till skillnad från 1950-talet måste i nutidens Sverige en inflyttare ha skolutbildning för att få jobb. Utfallet av 2015 års flyktingvåg har inneburit att omkring hälften av de arbetsföra fortfarande står utanför arbetsmarknaden. Det verkar som om många av dom går mot en framtid med permanent bidragsförsörjning. Det offentliga pensionssystemet riskerar därför också att gå rejält back på sikt. En omfattande invandring resulterar även i usla boendeförhållanden på en marknad som sedan länge är krisartad (i de större städer där jobb finns att söka).

c. Nationens ekonomiska utveckling påfrestas. Många pensionärer och sjuka har idag en svår sits med låga pensioner och långa vårdköer. Mot detta kan dagens invandring ställas, som kostar skattebetalarna många miljarder årligen. Integrationen av de nyanlända fungerar dessutom dåligt. Och det framtida pensionssystemet knakar som sagt i sina fogar. Det sammanlagda resultatet ser ut att bli ökade samhällskostnader, dvs högre skatter, inom överskådlig framtid.

d. Kulturell utveckling, religion mm skapar konflikter. Vi ser i dagens Sverige några negativa effekter av nya kulturinfluenser. Tydligast syns detta i en huvudsakligen importerad klan- och gängkultur, som resulterar i kriminalitet (kvinnomord, könsstympning, skjutningar mm). En tendens till kvinnlig instängning syns även tydligt inom en viktig grupp av invandrare (dvs dom bakom slöjor och hemmets dörrar). I Sverige är den officiella inställningen att gå det nya tillmötes. Blå-gul nationalism motarbetas däremot (frånsett sportens värld). Allt detta skapar irritation och konflikter.

Är en hållbarhetsbedömning möjlig?

Denna rapsodiska inventering visar att en sammanvägning blir svår av de motstående argumenten a-d. Hållbarhet rörande invandring är i grunden problematisk att kvantifiera. Vilka faktorer är egentligen att se som för- och nackdelar i samband med inflyttning? Hur stora är de positiva respektive negativa effekterna? Och är det möjligt att över huvud taget väga olika argument mot varandra? Normalt blir följden att man måste lita på experter. Men forskare är ibland mycket osäkra samtalspartners. Deras politiska värderingar finns i bakgrunden, men syns inte alltid i en logisk strukturerad rapport. Den som är nyfiken på några av de resonemang jag framfört ovan rekommenderas läsa nationalekonomen Tino Sanandaji´s faktaspäckade bok ”Massutmaningen” (2017).

Hursomhelst tror jag att en ambition att diskutera för och mot måste vara ledstjärnan i all moralisk diskussion. Detta gäller enligt min mening även den känsliga frågan om invandring. Det gäller därför att komma ifrån PK-dogmernas svart-vita resonemang, där den utsatte alltid tar hem spelet. Verkligheten är nämligen i allmänhet mångfacetterad. Därför är en pragmatisk inställning till invandring att föredra. En sådan avspeglas för övrigt i utlänningslagens huvudregel om tillfälligt uppehållstillstånd, med undantag för en prövning av den flyendes utsatthet i det enskilda fallet. Det öppna samtalet är vårt samhälles grundlagsfästa ledstjärna. Trots all PK.

Torsten Sandström
2017-11-07

http://www.anti-pk-bloggen.se









  • Comments(1)

Fill in only if you are not real





The following XHTML tags are allowed: <b>, <br/>, <em>, <i>, <strong>, <u>. CSS styles and Javascript are not permitted.
Posted by Rolf Holmén Thu, September 20, 2018 10:03:16

Du glömmer en sak. Jag är för frihet(befinner mig just nu i Tanzania) att röra mig i världen. MEN, jag försörjer mig själv. Det kravet är för mig självklart. Hur är det med det kravet för alla som kommit till Sverige de senaste åren? Att ge människor skydd under livshotande förhållanden är en sak, att försörja människor bara för att dom lyckats ta sig hit är något helt annat.