Anti-PK-bloggen

Anti-PK-bloggen

______________________________

Sverige är ett skönt välfärdsland. Friheten är omfattande. Men politiker, myndigheter och media talar alltmer om vad du och jag får tycka och säga (och vad vi inte får tala om). Fram växer en ny religion med ett nytt prästerskap. Nu predikas inte längre Bibelns budskap, utan det goda samhällets politiskt korrekta moralvärderingar. PK-lärans bas är de mänskliga rättigheterna. Från dessa rättssregler flödar nu knippen med moraliska värderingar, i form av PK-normer, som rör minoriteters rättigheter, feminism, klimatförstöring, invandring, auktoritetskritik mm. Värderingarna står alltså i allmänhet på en rimlig grund.

Men problemet är att PK-eliten - liksom flydda tiders präster - hävdar ett åsiktsmonopol. Den som inte anpassar sig fullständigt hånas. Hon och han påklistras alla möjliga slags nedsättande etiketter. Media pläderar betongfast för den nya PK-läran. Debattinlägg som går emot refuseras. Banne den som säger nå´t annat! Samtalet vid kaffebordet på jobbet tystnar. Du blir osäker...

PK-läran och PK-samhället blir på så vis ett allvarligt hot mot vår åsiktsfrihet. Anti-PK-bloggen vill problematisera och kritisera den nya PK-religionen och dess predikanter. Min blogg står nämligen på det fria ordets sida! Templet från antikens Aten får symbolisera det fria samtalet.

I denna blogg ska PK-problematiken analyseras i en handfull perspektiv (se kategorier till höger).

google-site-verification: google77797f96df7eed03.html

Ett nytt språk som för oss vilse.

PK-moral vs juridikPosted by Torsten Sandström Fri, December 01, 2017 16:46:57

Alla språk förändras. Människornas egna val gör att nya ord och uttryck växer fram. Detta är naturligt. Tänk om alla idag skulle tala som Sven Jerring gjorde på på 1950-talet!

Att staten och dess eliter försöker påverka språket är antagligen inte heller något nytt. Moderna begrepp dyker ständigt upp i lagstiftning eller tar plats i det offentliga samtalet. Och på sikt kanske i vardagsspråket. Frikyrkor och arbetarrörelse är bara två exempel. Dom ger en ungefärlig bild av vad som avses ske. Men att kyrkorna faktiskt skulle vara fria eller rörelsens ledas av arbetare är det inte så många som tror. Det som förr kallades invandrar- eller hemspråk kallas idag modersmål. Jag skriver alltså nu inte på mitt modersmål. Städare kallas nuförtiden lokalvårdare eller komfortoperatörer (inom statsägda SJ). Och butiksbiträden blir Sales Advisors. De nya begreppen är missvisande, men bottnar i en form av välvilja. Därför måste vi kanske leva med nyord av dessa slag.

Under de senaste 50 åren har den svenska eliten lanserat ännu en manipulativ språkform. Ord och uttryck som avsiktligt är falska tas allt oftare i bruk. Rötterna finns enligt min mening i den svenska socialdemokratins desperation. S-rörelsen har sedan 1900-talet början inte bara lovat förändring utan också genomfört omfattande reformer. Men efter många år med goda (s)kördar tar under årtiondena efter 1960 det idémässiga ut(s)ädet slut. Chefsideologen Olof Palme lanserar i ett tal 1964 slagordet ”politik är att vilja” (en bok med samma titel utkom 1968):

Socialdemokratisk politik det är att vilja förändringen därför att förändringen ger löften om förbättring, näring åt fantasi och handlingskraft, stimulans åt drömmar och visioner.

Jag tror att detta är en vändpunkt i s-partiets historia. Det centrala är viljan, inte de verkliga effekterna, dvs de möjliga resultaten. Fram tonar en idé om marknadsföring av det sköna. Det gäller att lova. Men om löftena förverkligas är en annan sak.

Ett praktexempel på Palmes förvandlingskonst är den sk Medbestämmandelagen från 1976. Flera korrekta jurister i hans omgivning menade att den nya författningen skulle heta något i stil med ”lag om kollektivavtal och förhandlingar”. Men Palmes vilja gick mycket längre. Och så fick lagen ett namn som ger sken av demokrati i arbetslivet. Sanningen är att arbetsgivarens makt inte minskade något genom lagens regler om primära förhandlingar (innan arbetsgivaren beslutade det hon från början önskat).

Liknande trick har blivit allt vanligare i politikens värld. Elitens drömmar styr deras ordval. Och följden blir att medborgarna luras ett tag tills dom inser hur fältet ligger. Ett exempel är ordet ”nolltolerans”. Att tala om nolltolerans mot dödfall i trafiken har blivit rutin. Ambitionen är förstås god. Men den gör våld på verkligheten där vi vet att trafikdöd är den bistra sanningen för överskådlig framtid. Ett sentida ord på politikers och lagstiftares läppar är ”säkerställa”. Nya regler i skolan ska säkerställa både det ena och det andra. Föreskrifter om finansiell rapportering ska säkerställa att övertramp inte sker. Osv. Läsaren inser att regler faktiskt inte kan förhindra överträdelser. Möjligtvis minska. Det rör sig alltså om en ambition som borde formuleras som just en avsikt att förhindra eller begränsa. Men i Palmes efterföljd vill politikerna att verkligheten ska se skönare ut. Alla vet att regler inte med automatik styr människors handlingar.

Jag menar att nyorden har en tydlig koppling till PK-läran. Kärnan där är just att vilja väl. Altruismen tar så att säga över sanningen. Jag menar att utvecklingen är problematisk särskilt då det rör viktiga samhällsfrågor, såsom juridikens ord. Ett ofta använt ord från politikernas talarstolar är ”ansvar”. Ett påstått tungt ansvar blir motiveringen till deras egna vidlyftiga arvoden och fallskärmar. Men även detta ord sprider falska förställningar i dagens kravlösa Sverige. Utkrävandet av ansvar kortsluts nämligen av altruism och den politiska elitens egna intressen. Det är nödvändigt att ansvarsregler måste kopplas till något ont, dvs till påföljder. Och här har det svenska PK-samhället fullständigt gått vilse. Varje dag hör vi byråkrater som gjort allvarliga misstag säga: ”vi måste se över regelverket”. Men jobben får dom ändå behålla (och andra sanktioner blir inte heller aktuella). En landstingschef i Stockholm skriver ett rekorddyrt avtal om upphandling av sjukvårdsmateriel, men blir ändå kvar på sin välavlönade position. Ett kommunalråd i staden med samma namn avgår självmant pga sexuella övergrepp mot kvinnor i underordnad ställning på jobbet, men förefaller trots detta kunna utlösa en avtalsfallskärm på 5 miljoner kronor.

Juridik och politik får inte bli en lek med ord. Rätten är till för att styra människor för samhällets bästa. Ordvalet måste dämpas och formas med realism. Och hårda påföljder måste tyvärr utmätas i grava fall. Juridiken erbjuder idag väl avvägda lösningar som är rimligt effektiva. Men med obalanserade ideal för ögonen (i stil med politik är att vilja) är risken stor att den som felar tar hem spelet och Sverige går vilse. Förvisso är ett stort mått av medmänsklighet nödvändigt. Men det är ändå samhällets resultat som räknas. Jag vill slutligen påminna om Deng Xioaping´s kritik mot en politisk vänster som kört av vägen, ned i slagordens dike: det spelar ingen roll vilken färg katten har, bara den fångar råttor.

Torsten Sandström
2017-12-01

http//:www.anti-pk-bloggen.se

En svensk politisk elit vässar klorna….





  • Comments(0)

Fill in only if you are not real





The following XHTML tags are allowed: <b>, <br/>, <em>, <i>, <strong>, <u>. CSS styles and Javascript are not permitted.