Anti-PK-bloggen

Anti-PK-bloggen

______________________________

Sverige är ett skönt välfärdsland. Friheten är omfattande. Men politiker, myndigheter och media talar alltmer om vad du och jag får tycka och säga (och vad vi inte får tala om). Fram växer en ny religion med ett nytt prästerskap. Nu predikas inte längre Bibelns budskap, utan det goda samhällets politiskt korrekta moralvärderingar. PK-lärans bas är de mänskliga rättigheterna. Från dessa rättssregler flödar nu knippen med moraliska värderingar, i form av PK-normer, som rör minoriteters rättigheter, feminism, klimatförstöring, invandring, auktoritetskritik mm. Värderingarna står alltså i allmänhet på en rimlig grund.

Men problemet är att PK-eliten - liksom flydda tiders präster - hävdar ett åsiktsmonopol. Den som inte anpassar sig fullständigt hånas. Hon och han påklistras alla möjliga slags nedsättande etiketter. Media pläderar betongfast för den nya PK-läran. Debattinlägg som går emot refuseras. Banne den som säger nå´t annat! Samtalet vid kaffebordet på jobbet tystnar. Du blir osäker...

PK-läran och PK-samhället blir på så vis ett allvarligt hot mot vår åsiktsfrihet. Anti-PK-bloggen vill problematisera och kritisera den nya PK-religionen och dess predikanter. Min blogg står nämligen på det fria ordets sida! Templet från antikens Aten får symbolisera det fria samtalet.

I denna blogg ska PK-problematiken analyseras i en handfull perspektiv (se kategorier till höger).

google-site-verification: google77797f96df7eed03.html

Är dådet på Drottninggatan gnistan till en förändrad asylrätt?

Invandring vs kritisk debattPosted by Torsten Sandström Fri, February 23, 2018 15:43:16

Alla medier fokuserar nu intensivt på det bestialiska terrorbrott som utspelats under några få minuter på Drottninggatan den 7 april 2017. Detta, trots att händelseförloppet är väl känt, gärningsmannen har erkänt och binds till brottet av en stark teknisk bevisning. Jag har givetvis stor förståelse för att juridiken måste ha sin gång, så att säga. Polis och åklagare måste kartlägga skeendena. Domstolen måste noga pröva åtal och skadekrav och skriva en dom. Och anhöriga samt många skadade måste få framföra sin uppfattning och sina känslor. En domstolsprocess har en viktig läkande funktion för offer och närstående. Men frågan är ändå om inte media under domstolens förhandlingar bort hålla en lägre profil rörande den brottsscen som så hastigt utspelats, för att i stället rikta fokus mot vad som faktiskt hänt före dådet och vad som nu sker i tiden efter brottet? Dessutom innebär koncentrationen på den förhärdade brottslingens ödesdigra minuter att han nästan får som han vill. Han blir i verkliga livet den martyr som han önskat förvandlas till i himlen (med stöd av islamska trossatser).

Mycket mer intressant är enligt min mening hur det svenska samhället agerat innan brottet begicks. Finns det åtgärder som kunnat vidtas för att hindra dådet? Gärningsmannen har anlänt till Sverige 2014 och 2016 vägrats asyl. Han saknar sedan några månader före dådet uppehållstillstånd i Sverige. Men han har ändå inte utvisats till sitt hemland! Han har haft god tid att planera gärningen och haft åtskilliga kontakter med personer i skumma islamska nätverk. Nu är det tyvärr ganska många, flera tusen, som väntar på utvisning. Men frågan är ändå om inte polisen och SÄPO bort haffa och skicka hem personen ifråga? Eller åtminstone kunnat kartlägga hans förehavanden (han har funnits i SÄPO:s register). I media har märkligt nog inte någon tung kritik riktats mot berörda myndigheter. SÄPO:s chef har till och med nyligen befordrats och den tidigare rikspolischefen gjorts ansvarig för landets krisberedskap (jag tar mig för pannan). Det tycks alltså som om myndigheterna saknar grepp om en grupp personer som riskerar att ha gemensamma värderingar med gärningsmannen på Drottninggatan. Statens bristande kontroll över invandringen är anmärkningsvärd.

Detta för över till frågan om hur samhället agerar efter brottet. Inget tyder på en stegrad eller intensifierad trafik ut ur landet av personer som ska utvisas. Vi kan alltså räkna med att det i Sverige finns flera besvikna individer, som även dom kan lockas till terrordåd. Kretsen riskerar att vidgas om vi betänker de senaste årens c:a två hundra tusen asylsökande, av vilka omkring 50% beräknas vägras uppehållstillstånd. Att de som beviljas tillstånd har svårt att få jobb i landet – och att familjerna parkeras i förorter med problem – är ännu en grogrund för missnöje och våldsrisker. Vidare räknar Migrationsverket med att omkring 20.000 personer kommer att söka asyl under 2018 och 30.000 under 2019. Enligt prognosen kommer 2018 omkring 1.500 sk ensamkommande barn, en grupp som inte bara är problematisk att få grepp om utan också särskilt svår att integrera. Slutsatsen är att vi måste räkna med en fortsatt risk för våldsproblem. Och ytterst nya terrordåd. Vi kan inte fortsätta att drömma om att allt går väl.

Mot denna bakgrund menar jag att starka skäl talar för ett nytänkande. Därför är det intressant att den danska socialdemokratin numera stöder tanken om en nyreglerad invandring. Man vill stoppa ödesdigra flyktingresor över land och hav. Tanken är att tillstånd inte ska sökas vid den danska gränsen, utan enbart vid nyinrättade beskickningar (X) i anslutning till stora flyktingläger od. Då dessa läger är fulla med nödlidande kan en mer rättvis och planerad utslussning av flyktingar äga rum till mottagarländerna. Pengar och flygbiljett ska inte ge förtur. Döden på Medelhavet kommer att begränsas. Och oredan med illegal invandring minskas. Tanken är nämligen att den som smiter in kommer att sändas åter till X för prövning.

Följden blir således att det som kallas ”fri asylrätt” slopas. Prövning sker vid X och inte som idag i mottagningslandet (i väntan där på slutligt besked). Det är troligt att förändringen står i strid mot internationella konventioner om flyktingar och asyl, där den flyende individen har rätt att själv ta initiativ till en prövning i ett mottagarland. Men konventionerna är inte huggna i sten, utan måste kunna modifieras av varje mottagarland genom egen lagstiftning. Men hänsyn måste tas till tvingande EU-regler om asyl (som ändå respekteras dåligt). Reformen tar sikte på ett system som är anpassat till den globala verklighetens stora flyttrörelser. Ett nytt system som eliminerar flera dysfunktioner hos det gamla (exv dödolyckor på havet, köp av företrädesbiljetter via skurkar, oviss väntan i mottagarlandet och inte minst problem med en oplanerad integration där).

Tanken om en översyn av den fria asylrätten är rimlig enligt min mening. Men det krävs stort mod att avliva en helig ko av denna dignitet. Jag tror att danskarna kommer att våga försöka. I Sverige blir saken nog svårare. Ställningen som moralisk stormakt och ”bäst i FN-klassen” hotas nämligen. Men Sverige har redan tagit ett steg, genom den tillfälliga lagstiftning som enbart bygger på tidsbegränsade uppehållstillstånd (13 månader - 3 år, beroende på flyktingstatus, SFS 2016:752). Den danska planen tar ytterligare ett modigt steg genom förslaget att kapa rätten till tillfälligt tillstånd och föra över prövningen till en fjärran X-beskickning (som direkt kan ge ett bättre permanent tillstånd, kanske även medborgarskap). Detta system är rationellt och faktiskt i flera avseenden mer humanitärt än dagens modell av oro och risk för upprepade resor hit och dit. Min slutsats är därför att Sverige bör överväga att samarbeta med danskarna för mer humanitära lösningar. Härför krävs även rejäl EU-samverkan. En reform behövs - även om Sveriges många kramare av folkrätt kommer att skrika i högan sky.

Torsten Sandström
2018-02-23





  • Comments(0)

Fill in only if you are not real





The following XHTML tags are allowed: <b>, <br/>, <em>, <i>, <strong>, <u>. CSS styles and Javascript are not permitted.