Anti-PK-bloggen

Anti-PK-bloggen

______________________________

Sverige är ett skönt välfärdsland. Friheten är omfattande. Men politiker, myndigheter och media talar alltmer om vad du och jag får tycka och säga (och vad vi inte får tala om). Fram växer en ny religion med ett nytt prästerskap. Nu predikas inte längre Bibelns budskap, utan det goda samhällets politiskt korrekta moralvärderingar. PK-lärans bas är de mänskliga rättigheterna. Från dessa rättssregler flödar nu knippen med moraliska värderingar, i form av PK-normer, som rör minoriteters rättigheter, feminism, klimatförstöring, invandring, auktoritetskritik mm. Värderingarna står alltså i allmänhet på en rimlig grund.

Men problemet är att PK-eliten - liksom flydda tiders präster - hävdar ett åsiktsmonopol. Den som inte anpassar sig fullständigt hånas. Hon och han påklistras alla möjliga slags nedsättande etiketter. Media pläderar betongfast för den nya PK-läran. Debattinlägg som går emot refuseras. Banne den som säger nå´t annat! Samtalet vid kaffebordet på jobbet tystnar. Du blir osäker...

PK-läran och PK-samhället blir på så vis ett allvarligt hot mot vår åsiktsfrihet. Anti-PK-bloggen vill problematisera och kritisera den nya PK-religionen och dess predikanter. Min blogg står nämligen på det fria ordets sida! Templet från antikens Aten får symbolisera det fria samtalet.

I denna blogg ska PK-problematiken analyseras i en handfull perspektiv (se kategorier till höger).

google-site-verification: google77797f96df7eed03.html

Regeringen vill skapa främmande lagregler i byggnadsbranschen!

PK-moral vs juridikPosted by Torsten Sandström Mon, February 26, 2018 09:47:41

I en färsk remiss till lagrådet ger arbetsmarknadsminister Ylva Johansson en golden handshake till LO inför valrörelsen 2018. Hon föreslår att huvud- och mellanentreprenörer i byggbranschen ska svara för löner till anställda hos en underentreprenör. Lagen tar inte bara sikte på obetalda löner, utan också på situationer då facket påstår att man inte kan nå den arbetsgivare som ska betala lönen. Detta är piskan bakom lagen om entreprenörsansvar. Sedan kommer moroten. En byggentreprenör som är bundet av ett kollektivavtal med central arbetstagarorganisation (läs LO-förbund) slipper löneansvar för en extern juridisk persons löneskulder.

Den föreslagna lagstiftningen är en nyskapelse i svensk förmögenhetsrätt. I affärslivet hyllas entreprenadkontraktet, som en viktig och smidig avtalstyp. Själva finessen med en entreprenad är en ansvarsfördelning via delegation av arbete nedåt, för ett effektivare utnyttjande av mänskliga och materiella resurser. Själva tanken är decentralisering, självständiga underentreprenörer och begränsning av ansvaret på varje nivå i kontraktskedjan. Förhoppningen är lägre byggkostnader. Avtalstypen omsätter många miljarder kronor årligen. Och sysselsätter tiotusentals anställda. Utan att låta göra en rejäl rättslig utredning (bara en departementspromemoria) skjuter nu regeringen från höften och önskar förändra det civilrättsliga ansvaret i grunden för tusentals företagare.

Det rör sig om en form av ansvarsgenombrott mot – eller snarare tvångsborgen från – överordnat företag i en kedja av entreprenader. Även om huvudentreprenören högst upp inte ens i detalj vet vilket (av många) företag som utför arbete på mellan eller basnivå riskerar alltså överordnat företag – förutsatt att lagen godtas av riksdagen – att tvingas stå för lönekrav från anställda i bolag längre ned i kedjan. De stora byggnadsföretagen med många hundratals anställda har förstås kollektivavtal och slipper tvångslagen. Det är tusentals små svenska entreprenörsföretag som lagen drabbar. Och många utländska entreprenörer.

I lagen föreslås alltså att särregler införs enbart för vissa företag inom samma bransch. Civilrättsliga regler om ett företags ansvar för egna åtaganden utvidgas till att även omfatta ett ansvar för en tredje mans förpliktelser, dvs för ett subjekt som riskerar att vara okänt för företaget ifråga. Frågan är därför hur lagförslaget överensstämmer med den svenska Regeringsformen, som i 2 kap föreskriver:

Näringsfrihet

17 § Begränsningar i rätten att driva näring eller utöva yrke får införas endast för att skydda angelägna allmänna intressen och aldrig i syfte enbart att ekonomiskt gynna vissa personer eller företag.

En näringsfrihet är enligt min mening inte förenlig med betalningsansvar för underlåtenhet hos subjekt som näringsidkaren inte själv styr över. Inte heller med en plikt att sluta avtal med visst subjekt för att få driva näring under samma ansvar som andra företag. Det mindre företag som valt att inte teckna kollektivavtal påläggs ekonomiska bördor (för andras anställda) som de kollektivavtalsbundna storföretagen slipper. Av rättspraxis att döma förekommer inte något lönesmiteri att tala om. Solventa företag betalar regelmässigt, om än ibland till lägre nivåer än riksavtalen föreskriver. Men lönerna är lagliga. Det finns med andra ord inget allmänt intresse bakom den föreslagna regleringen. Det rör sig bara om ett intresse från LO om ett utvidgat inflytande över byggmarknaden. Den föreslagna lagen avser att ge LO och förbunden en form av monopolställning när det gäller bestämma vem som ska bära ett löneansvar. Hotet om ett legalt löneansvar ska locka fler småföretag att teckna kollektivavtal med LO-förbunden, för att på detta vis undgå ansvar.

För övervältring av löneansvar på en överordnad entreprenör räcker det med att ansvarig arbetsgivare inte betalar. Om inte den närmast överordnade entreprenören betalar görs huvudentreprenören löneansvarig. Här räcker det för ansvar med ett påstående från centralt fack att man inte kan nå den närmast överordnade entreprenören. Löneansvarets omfattning och räckvidd blir med andra ord oklart. Idén bakom en entreprenad är som nämnts att företag på varje nivå ska agera självständigt. Huvudentreprenören vet därför ofta inte med vem eller på vilka villkor som avtal träffats på varje lägre nivå. Men löneansvaret riskerar ändå att slå till.

Någon säger kanske att lagförslaget harmonierar med befintliga lagregler om statlig lönegaranti vid konkurs. Detta stämmer inte. Att staten garanterar lön i sådana fall är en rimlig offentlig välfärdssatsning. Det löneansvar jag nu talar om drabbar däremot utomstående privata subjekt. Pengakrav övervältras nämligen på företag som inte själva är löneansvariga och de tvingas alltså genom lagstiftningen att åse att egen förmögenhet tas i anspråk för annans räkning. Förslaget får därför verkningar som påminner om expropriation, jfr än en gång Regeringsformen, nu 2:15. De föreslagna reglerna stämmer även dåligt med s-regeringens egen argumentation rörande lagstiftning på arbetsmarknaden. I diskussionen om särskilda lagbestämda löneregler för nyanlända har regeringen påstått att normer av detta slag strider mot ”den svenska modellen”. Mantrat har varit att staten inte ska sköta lönebildningen. Men nu planeras en lagstiftning om löneansvar för tredje man i byggnadsbranschen. Till saken hör att tanken bakom det nya systemet är att sätta press på småarbetsgivare att sluta hängavtal med LO-förbundens centrala kollektivavtal. Att högre byggkostnader riskerar bli följden är också värt att påpeka, inte minst för en regering som påstår sig värna om landets många bostadssökande.

Lagförslaget är alltså på flera vis en främmande juridisk fågel i svensk förmögenhetsrätt. Bestämmelserna framstår som ett beställningsverk från LO-sidan. Reglerna avser uppenbart att gynna vissa rättssubjekt, dvs LO-förbunden som har riksavtal. Konkurrerande fack har nämligen inte rätt att utfärda frikort från ansvar till en entreprenör som man sluter kollektivavtal med. Allmänna rättsgrundsatser kräver att en lag ska vara allmän och inte ta sikte på en viss person eller visst rättssubjekt. Med hänvisning till ”den svenska modellen” fortsätter ändå s-regeringen att på arbetsrättens område favorisera juridiska enheter inom den egna rörelsen.

Att en arbetsmarknadsminister, som är fd riksdagsledamot från vpk, inte har respekt för svenska rättsprinciper går kanske att förstå. Men att regeringen avser att agera regelvidrigt är överraskande. Men inte om man vet att s-partiet får 30 miljoner i partistöd från LO-sidan inför valet 2018 (trots att medlemsmajoriteten inom LO röstar på andra partier). Nu visar regeringen genom den föreslagna lagen att gåvor kräver gengåvor. Enligt min mening är detta en form av politisk korruption.

Slutligen. Man kan säga att grunden för det moderna svenska industrisamhället lades vid mitten av 1800-talet. Då infördes bla näringsfrihet och ståndsriksdagen gick i graven. Därefter har landets expanderande välfärd byggt på den avtalsfrihet och parlamentarism som blev följden. Men under senare årtionden syns tydliga tecken på att en ny typ av skråsystem är under uppbyggnad. Nu ska LO:s och medlemsförbundens avtalsställning cementeras vad gäller löner och arbetsvillkor. Politiska block av betong tillåts med andra ord styra och ställa i viktiga rättsfrågor. Det verkar vara dags för en ny svensk frihetskamp. Nu mot den vänsterrörelse som motverkar ett sunt fungerande näringsliv.

Det finns alltså flera skäl för att lagstiftningen bör stoppas av riksdagen.


Torsten Sandström

Professor emeritus i civilrätt vid Lunds universitet

Publicerat 2018-02-26 på http://www.anti-pk-bloggen.se/

Byggnads styrelse behöver minsann inte gå med mössan i hand för att få som man vill!

Foto:Pressbild.









  • Comments(0)

Fill in only if you are not real





The following XHTML tags are allowed: <b>, <br/>, <em>, <i>, <strong>, <u>. CSS styles and Javascript are not permitted.