Anti-PK-bloggen

Anti-PK-bloggen

______________________________

Sverige är ett skönt välfärdsland. Friheten är omfattande. Men politiker, myndigheter och media talar alltmer om vad du och jag får tycka och säga (och vad vi inte får tala om). Fram växer en ny religion med ett nytt prästerskap. Nu predikas inte längre Bibelns budskap, utan det goda samhällets politiskt korrekta moralvärderingar. PK-lärans bas är de mänskliga rättigheterna. Från dessa rättssregler flödar nu knippen med moraliska värderingar, i form av PK-normer, som rör minoriteters rättigheter, feminism, klimatförstöring, invandring, auktoritetskritik mm. Värderingarna står alltså i allmänhet på en rimlig grund.

Men problemet är att PK-eliten - liksom flydda tiders präster - hävdar ett åsiktsmonopol. Den som inte anpassar sig fullständigt hånas. Hon och han påklistras alla möjliga slags nedsättande etiketter. Media pläderar betongfast för den nya PK-läran. Debattinlägg som går emot refuseras. Banne den som säger nå´t annat! Samtalet vid kaffebordet på jobbet tystnar. Du blir osäker...

PK-läran och PK-samhället blir på så vis ett allvarligt hot mot vår åsiktsfrihet. Anti-PK-bloggen vill problematisera och kritisera den nya PK-religionen och dess predikanter. Min blogg står nämligen på det fria ordets sida! Templet från antikens Aten får symbolisera det fria samtalet.

I denna blogg ska PK-problematiken analyseras i en handfull perspektiv (se kategorier till höger).

google-site-verification: google77797f96df7eed03.html

En dyster betraktelse över den svenska civilisationen.

Elitens prästerskapPosted by Torsten Sandström Sat, March 10, 2018 12:33:06

Tidigt i människans utveckling syns glädjen över lekar och spel. Att flytta brickor på en spelplan, slå med tärning eller vadslagning om vinnaren av en kamp är alltså uråldriga företeelser. Under årtusenden har tävlingarna blivit mer sofistikerade. Kring dom har samlats stora människoskaror. Följden har till och med blivit att deltagandet blivit yrkesmässigt. Ja leken har förvandlats till en näring, nästan en egen marknad. Om vi ser tillbaka i tiden och funderar över barnens utveckling vågar man kanske påstå att lek och spelande är en del av den mänskliga naturen. Det rör sig om naturliga fenomen som nöjen, spänning och tidsfördriv.

Norbert Elias skriver att människan under årtusendenas lopp blivit alltmer civiliserad. Vi har valt beteenden som är alltmer förfinade, humana eller intellektuella. Något av detta syns även för lekar och spel. Framför allt har inslaget av brutalitet begränsats, när det gäller djurhetsning, verkliga slagsmål och minskat dödande (om vi bortser från de två senaste världskrigen). Men även momentet av spänning har förskjutits i mer intellektuell riktning. Detta innebär att människorna alltmer fokuserat på skådespel och litteratur. Alla inser att det sista rör två skilda utvecklingsstadier. I det första iakttas andra som agerar på en scen, film eller teve. I det andra tvingas läsaren själv med textens och fantasins hjälp skapa nöje och spänning. Tanken om en civiliserande process syns i båda fallen tydligt.

Man kan tycka att i nutidens välfärdssverige utrymmet för ett civiliserat liv bör vara väl utvecklat varför frekvensen av lekar och spel borde vara i avtagande vad gäller vuxna medborgare. Utbildningsnivån är numera framskriden. Fritiden är omfattande. Pengar har många (men inte alla). Tillgången till teatrar, offentliga bibliotek och privata bokhandlare är god. Det höga skatteuttaget förklarar en del av detta och borde vara grunden för framväxten av en ny svensk modell, ” den civiliserade svensken”. Det borde alltså röra sig om ett samhälle där intellektuell verksamhet favoriseras i bred bemärkelse. Där litteratur, konst och annan kultur frodas. Där forskning, vetenskaplig utbildning och gymnasiala studier är på topp. I allt, ett modernt kunskapssamhälle på högsta internationella nivå borde vårt land vara.

Men så är det inte. Att Sverige inte är civilisationens Mekka syns i statistik och praktik. Nationen sjunker i ranking rörande grundutbildning. Universiteten tillhör inte toppskiktet och lärarna där klagar över studenternas förkunskaper. Svenska forskare belönas inte särskilt ofta utomlands för sina insatser. Bokproduktionen är i och för sig hög i landet – och översättningarna många till utländska språk – men ofta rör det sig om verk inom deckargenren där innehållet befinner sig på gränsen till en våldsfokuserad bild av vardagen. Detsamma gäller i högre grad filmens och tevens värld. Där pumpar till och med det med tvångsavgifter finansierade SVT ut en strid ström av slagsmål, brutaliteter, blod och andra hemskheter. Dessutom är svenska media fulla med inslag som rör spel och tävlingar. Man leker om allt. Och tävlar om allt. Och priser tilldelas nästan alla. Från morgon till kväll. Om man räknar in sportinslag av skilda slag vill jag påstå att spel och tävlingar är det dominerande innehållet i de teveprogam som svenskarna idag konsumerar. Därför kan man knappast säga att den svenska kulturen utvecklas i intellektuell riktning. Det går också att ifrågasätta om tendensen är civilisatorisk. Det leks och spelas, spänningen stegras, det flabbas och tiden slås ihjäl. Kulturellt sett måste tyvärr den svenska genomsnittskulturen sammantaget bedömas vara tämligen medioker. Det finns ljusglimtar. Men dom är ganska få.

Och vad är förklaringen? Jag har levt länge i Sverige och kan därför uttala mig om vad jag tror har hänt under mer än den senaste femtio åren. Nationen har förvandlats från ett samhälle med en liten konservativ kulturell elit omgiven av ett stort försörjande kollektiv av lågutbildade hårt kroppsarbetande individer. Nu är kollektivet bättre utbildat och arbetar inte lika hårt längre. Nu försörjer dom en elit med vänsterinriktning och med liten förståelse för kunskaper, studier, forskning och kulturell bildning. Vänstern är nästan helt fokuserad på människornas materiella välfärd och deras hälsa. I detta perspektiv har förvisso en stor civiliserande process skett. Men den svenska socialdemokratin har – trots enskilda betydande undantag – såsom Bengt Lidforss, Ernst Wigforss, Östen Undén, Gunnar Myrdal mfl – aldrig haft förståelse för vad kunskap betyder och hur kunnande bäst odlas. Att studier kräver hårt arbete, ordning, prov och utgallring av de bästa är för vänstern en styggelse. Där vill man bara satsa på enkla massinsatser. För att få många att passera kunskapsproven har kraven stegvis sänkts. Och på den kulturella arenan har man låtit marknaden styra. Spänning, nöjen och framför allt massvis med brutalt våld serverar idag nästan alla mediabolag, som sagt till och med det som staten tvingar medborgarna att betala. Underhållning säljs mot pengar.

Under de femtio år jag kan överblicka har därför den svenska civilisationsprocessen saktat av. Människorna har fått en klart högre ekonomisk standard och avsevärt bättre hälsostatus. Men på det andliga planet har en förtviningsprocess inletts. Skolan utvecklas i kravlöshetens riktning. De gamla universiteten med höga ambitioner och stor konkurrens dräneras på resurser till förmån för nya regionala högskolor med lägre kunskapsnivå. Och kulturens område är en tumultartad uppvisning i dels demokratisk konst (som alla tycks kunna skapa), dels en litterär blandning av vänsterns idéfoster och polisromanernas värld, dels och framför allt en medial uppvisning i spänning, nöjen och blodigt våld.

Ett tungt ansvar för den pågående avciviliseringen bär den svenska arbetarrörelsen, som under lång tid haft taktpinnen. Men det intressanta är hur landets borgerliga partier skött sina kort. Man har inte åter förstatligat den skola som Göran Persson lämnat åt okunniga kommunalpolitiker. Man har inte vågat ta striden mot universitetens flumpedagoger (på vänsterkanten) för att i stället ge stöd åt dom som talar för tydliga kunskapskrav i klassrummet. Man har inte vågat dämpa tillväxten av regionala barfotahögskolor. Och inte alls kämpat mot den kommersiella tidsfördrivkultur som via åratal av skrattprogram och hisnande våldsfilmer gör människorna allt mindre förmögna att föra en civiliserad och kritisk diskussion om det svenska samhällets framtid. Svenska befolkningen åldras i gemenskap med flashiga medier. Och politikerna bråkar om skatter och bidrag för att väljarna med gott humör ska kunna matas framför teven eller paddan.

Torsten Sandström

2018-03-10



  • Comments(0)

Fill in only if you are not real





The following XHTML tags are allowed: <b>, <br/>, <em>, <i>, <strong>, <u>. CSS styles and Javascript are not permitted.