Anti-PK-bloggen

Anti-PK-bloggen

______________________________

Sverige är ett skönt välfärdsland. Friheten är omfattande. Men politiker, myndigheter och media talar alltmer om vad du och jag får tycka och säga (och vad vi inte får tala om). Fram växer en ny religion med ett nytt prästerskap. Nu predikas inte längre Bibelns budskap, utan det goda samhällets politiskt korrekta moralvärderingar. PK-lärans bas är de mänskliga rättigheterna. Från dessa rättssregler flödar nu knippen med moraliska värderingar, i form av PK-normer, som rör minoriteters rättigheter, feminism, klimatförstöring, invandring, auktoritetskritik mm. Värderingarna står alltså i allmänhet på en rimlig grund.

Men problemet är att PK-eliten - liksom flydda tiders präster - hävdar ett åsiktsmonopol. Den som inte anpassar sig fullständigt hånas. Hon och han påklistras alla möjliga slags nedsättande etiketter. Media pläderar betongfast för den nya PK-läran. Debattinlägg som går emot refuseras. Banne den som säger nå´t annat! Samtalet vid kaffebordet på jobbet tystnar. Du blir osäker...

PK-läran och PK-samhället blir på så vis ett allvarligt hot mot vår åsiktsfrihet. Anti-PK-bloggen vill problematisera och kritisera den nya PK-religionen och dess predikanter. Min blogg står nämligen på det fria ordets sida! Templet från antikens Aten får symbolisera det fria samtalet.

I denna blogg ska PK-problematiken analyseras i en handfull perspektiv (se kategorier till höger).

google-site-verification: google77797f96df7eed03.html

Public misery

Om PKPosted by Torsten Sandström Thu, June 27, 2019 15:12:32

Tänk hur valet av ord påverkar våra tankar. Den som hör ordet ”propaganda” drar öronen åt sig och intar en avvaktande position. Men om propagandisten väljer att i stället förpacka budskapet som ”public service” blir lyssnarens attityd mer välvillig. Detta är känt av alla. Se min blogg nedan från idag. Även landets högskoleutbildade experter på kommunikation vet att slå mynt av saken.

Under Sovjetunionens järnhand utvecklade kommunistpartiets ledning ett statligt system för propaganda. Reaktionerna i västerlandet lät inte vänta på sig. George Orwells bok Djurfarmen skildrar i allegorins form hur djuren på en bondgård gör revolution och hur upproret förvandlas till en diktatur. I Stalins huvudroll som gris beskrivs hur han använder propaganda och terror för att få folket att underkasta sig hans ledning. I en likande anda – men med sikte även mot Hitler – hade några år tidigare Karin Boye i Kallocain skildrat ett samhälle där individen fråntagits sin frihet och infogats som en liten kugge i statsapparatens stora anonyma maskineri.

För att lyckas med kontroll av ett folks åsikter på längre sikt måste statens maktambitioner dämpas och framföra allt förpackas som frihetligt. Man kan säga att den moderna västerländska staten har valt en sådan paketlösning. Jag menar att Sverige under snart ett århundrade av S-makt kraftigt har flyttat fram statens inflytande över den enskildes liv om man ser till hennes börs och tankar. Man kan säga att beskattningsmakten brukats för att tygla den enskilde. Det låter som en överdrift. Men i och med att många steg tagits under en lång rad av år har du och jag som medborgare förlorat överblicken över våra positioner. Den nyss nämnda tekniken att i glänsande omslag förpacka budskap som är frihetskränkande har också bidragit till att dimmor sprids. Låt mig peka på ett antal viktiga redskap som den svenska staten, nutidens leverantör av drogen Kallocain, varje dag utnyttjar för att tygla individernas själsliv.

Mest tydligt är det som politikerna valt att kalla ”public service”. Vi står inför en storskalig distribution av tankedroger. I den traditionella synen på statens roll dras gränsen för det offentligas agerande vid en ordningsbevarande våldsmakt, rätt att reglera individernas familje- och näringsförhållanden samt möjligheten att omfördela pengar för individernas välfärd. Däremot ligger individernas privat- och tankeliv klart utanför den statliga sfären för inflytande. Tanken är alltså att staten inte ska använda de enskildas pengar för att delge dem åsikter om ditt och datt. Men det är just denna funktion som SR och SVT fått i dagens Sverige. Visserligen föreskrivs ett embryo till regelsystem om oberoende nyhetsförmedling. Men detta sätts enkelt ur spel genom att journalisterna ständigt låter sina intervjupersoner förmedla politiska budskap, som förstås ligger till vänster på den politiska värdeskalan. Prislappen för SR/SVT:s verksamhet rörande indoktrinering av dig och mig är totalt drygt 8 miljarder kronor per år. Att liknande offentliga propagandasystem finns i exv England och Frankrike är inte ett skäl för att svenskar ska behöva tåla en åsiktsförmedling utan tillräckligt goda säkerhetsventiler i lag. Det svenska kontrollsystemet framstår mest som ett instrument för legitimering.

En variant på statlig inblandning i de enskildas privata liv är de omkring 14 miljarder kronor som årligen betalas ut i föreningsbidrag till tusentals organisationer. Även här rör det sig om utgifter som de enskilda själva bör bestämma över. Men ändå taxerar staten ut pengar av dig och mig för organisationer av det mest skiftande slag. Någon säger att flera mottagande organisationer gör samhällsnyttiga insatser. Men i min och många andras värld rör det sig ändå om bidrag som individerna själva bör bestämma över i och med att deras egna pengar brukas för statlig givmildhet. Till saken hör att många mottagare sysslar med rent ideologisk verksamhet. I allmänhet rör det sig om organisationer som politikerna själva önskar främja. Och så skänker de bort dina och mina surt förvärvade slantar.

Statens långa ideologiska arm syns på många andra samhällsområden – med skyhög prislapp för dig och mig. Ett exempel är statens utgifter för kultur och presstöd 15 respektive 0,5 miljarder. Ett annat är SIDA:s budget på drygt 40 miljarder per år. Dessutom höga bidrag till EU och FN, som i sin tur brukar pengarna på ett vis som skattebetalarna ofta har kritiska synpunkter på.

Det tydligaste intrånget i de enskildes privata liv är, enligt min mening, ändå den sk begravningsavgift som vi varje år tvingas se på skattsedeln. Även om det ”bara” rör 0,2 % av din inkomst, så är själva tanken särskilt integritetskränkande, anser jag. Den talar om för mig att staten tar hand om min kropp efter min död och vill ha betalt för detta i förskott, oavsett vad jag själv önskar avseende hur min lekamen ska hanteras efter döden. Förr var det självklart den enskildes sak att ta ansvar för betalningen. Och fattighjälp utgick till dem som saknade medel. Nu tas klumpsummor ut oberoende av min vilja och mina önskemål. I klumpen ingår som vanligt en penningöverföring som det allmänna själv snor åt sig. Att det finns ett klart ideologiskt budskap bakom reglerna är tydligt. Storebror inte bara ser dig. Han vill även råda över din hädangång.

Min exemplifiering kan späs på. Mängder av statliga beslut påverkar skattebetalarnas tankar. Mönstret är redan klart. Vi ser en klåfingrig stat som vill styra över dina åsikter, dina pengar och till och med din döda kropp. Dessutom går miljarder till löner åt byråkrater som ska administrera det ideologiska systemet. Deras lojalitet mot staten är av största betydelse för ideologins fortlevnad och utbyggnad. Häri ligger en allvarlig risk för att den svenska Djurfarmen kommer att expandera. Ytterligare miljarder kommer att tas ifrån dig och mig för att drogen Kallocain ska levereras till oss. Oavsett vad vi tycker om saken.

Häromdagen sade finansministern att skatterna måste höjas med 100 miljarder inom några år. Min berättelse idag visar att det redan idag finns gott om luft i statens budget. En klok människa säger förstås att ”då måste vi hushålla”. Men inte distributören av Kallocain som ständigt kräver nya injektioner för att få oss att gå i raka led. Politiker som tror på public service kommer att flytta sina positioner längre in i ditt och mitt privata liv.

Torsten Sandström

2019-06-27
Publicerad i samverkan med ProjektSanning, https://projektsanning.com







  • Comments(0)//www.anti-pk-bloggen.se/#post351