Anti-PK-bloggen

Anti-PK-bloggen

______________________________

Sverige är ett skönt välfärdsland. Friheten är omfattande. Men politiker, myndigheter och media talar alltmer om vad du och jag får tycka och säga (och vad vi inte får tala om). Fram växer en ny religion med ett nytt prästerskap. Nu predikas inte längre Bibelns budskap, utan det goda samhällets politiskt korrekta moralvärderingar. PK-lärans bas är de mänskliga rättigheterna. Från dessa rättssregler flödar nu knippen med moraliska värderingar, i form av PK-normer, som rör minoriteters rättigheter, feminism, klimatförstöring, invandring, auktoritetskritik mm. Värderingarna står alltså i allmänhet på en rimlig grund.

Men problemet är att PK-eliten - liksom flydda tiders präster - hävdar ett åsiktsmonopol. Den som inte anpassar sig fullständigt hånas. Hon och han påklistras alla möjliga slags nedsättande etiketter. Media pläderar betongfast för den nya PK-läran. Debattinlägg som går emot refuseras. Banne den som säger nå´t annat! Samtalet vid kaffebordet på jobbet tystnar. Du blir osäker...

PK-läran och PK-samhället blir på så vis ett allvarligt hot mot vår åsiktsfrihet. Anti-PK-bloggen vill problematisera och kritisera den nya PK-religionen och dess predikanter. Min blogg står nämligen på det fria ordets sida! Templet från antikens Aten får symbolisera det fria samtalet.

I denna blogg ska PK-problematiken analyseras i en handfull perspektiv (se kategorier till höger).

google-site-verification: google77797f96df7eed03.html

Att med full gas köra mot åsiktskorridorens färdriktning.

Om PKPosted by Torsten Sandström Wed, July 24, 2019 14:56:32

Många som med all rätt känner trötthet över PK-samhällets framväxt riskerar att hamna i Donald Trumps famn. Liksom de tidningar och tevekanaler som formar de korrekta tankarnas korridor så rider Trump på mediesamhällets sätt att fungera. Med framgång hanterar han en handfull etablerade medier samt inte minst de nya internetburna. Hans twittrande är som klipulver. Tre-fyra enkla meningar som sätter fart på hans motståndare. Och muntrar upp Trumps många egna anhängare. Bland de senare finns stora grupper som är missnöjda med sin situation i det amerikanska samhället. Trumps enkla budskap går snabbt hem. Utan tvekan framstår han som decenniets hittills största populist.

Jag funderar över om Trump kan sägas ha bidragit med något gott under sina år som ledare för USA. Utan tvekan har han en demokratisk bas i den amerikanska väljarkåren. Detta går inte att förneka. Men som jag ser saken har han främst fått segern i presidentvalet till skänks inte bara genom sina partivänners käbbel, utan framför allt via det demokratiska etablissemangets walk over. Som motståndare till Trump har demokraterna utsett just en av elitens mest uppburna representanter: Hilary Clinton, som bekant gift med en före detta president. Man kan säga att hon blivit nationens främste flygledare inom den korrekta åsiktskorridoren. För övrigt ser det ut som demokraterna håller på att göra en repris på sitt misstag inför det kommande presidentvalet.

Frånsett den demokratiska basen har jag svårt att se något positivt med Trump. Möjligtvis skulle det vara hans krav på att NATO:s medlemsnationer måste vara med och betala vad försvarspakten kostar. Men hans framfart inom utrikespolitiken liknar elefantens trampande i porslinsbutiken. Liksom en skolpojke med tennsoldater förefaller Trump tro att snabba propåer om attack är den rätta vägen att besegra motståndarna, dvs vinna över dem till sin sida. Vi möter en barnslig fältherre, som efter ett hastigt påkommet anfall snabbt slår till reträtt. En person som via twitter förnekar sitt första stridsrop och sänder ut ett nytt budskap med närmast motsatt innehåll. I mina ögon är Trump en barnrumpa som hamnat i en position långt ovanför sin personliga förmåga.

Jag menar inte att Trump är en ny Hitler eller Mussolini. Men han har onekligen strategier och karaktärsdrag som påminner om dem båda. Jag tänker exv på Hitlers demagogiska och bedrägliga agerande inom Tyskland och utanför inför världskrigets utbrott. Efter en lång rad hot och löften om fred visade Hitler sina vargtänder. Och kriget var ett faktum. Trist nog tycks en liknande lek med elden i nutid sysselsätta Trump. Det som händer i Mellanöstern tyder på att en världskris är under uppsegling. Här fraterniserar Trump med Israels korrupta premiärminister Netanyahu och de ännu förskräckligare saudiska ledarna. Och det bräckliga men ändå hoppingivande kärnenergiavtalet med Iran slänger Trump snabbt i papperskorgen – som det tycks främst för att håna sin företrädare på presidentposten (som drivit fram detta avtal och andra som Trump ogillar).

A propå hån så lyckas Trump förarga ledarna för sina främsta allierade nationer i Europa. Sin vana trogen är det den bortskämda presidentgossen som vet bäst bland sina lekkamrater. Här framträder alltså ytterligare personlighetsdrag som påminner om de två skräckfigurer jag nyss nämnt. Trump har genom sin uppfostran lärt sig att försöka slå ut sina motståndare – inte att samtala med dem i lugn och ro (en förmåga han för övrigt verkar sakna). Och denna primitiva kamp tycks vara hans vardagliga sysselsättning. Trumps trumpeterande av imaginära triumfer skapar löje. Men också oro över framtiden. Framför oss ser vi en USA-president som framstår som själsligt osund. Han ger uttryck för fördomar rörande ras. Dessutom har han stenåldersmannens kvinnosyn.

Det är möjligt att jag nu gör mig skyldig till ett karaktärsmord på Trump. Men tyvärr tror jag min bild är sann. Jag menar nämligen att stora nationella ledare kännetecknas av en vilja att lyssna samt att sedan ge sig in i en eftertänksam och saklig diskussion med sina meningsmotståndare. En basal respekt för oliktänkandes åsikter är central för den som själv vill vinna gehör. Dessutom brukar självkritik – samt tecken på insikt i egna tillkortakommanden – vara ett hedersmärke. Men inte för babyelefanten Trump.

Som antytts har Trump i grunden anledning till sin kritik av det flummiga liberala etablissemang som representeras av det demokratiska partiet. Hos dem möter vi nästan allt som det svenska PK-samhället hyllar. Men Trump varken vill eller förmår genomföra en sansad kritik av motståndarnas program. Liksom elefanten i porslinsbutiken stampar han i golvet och slår vilt omkring sig. Att utan skickliga sakargument försöka köra mot åsiktskorridorens färdriktning är rena dårskapen. Tyvärr är det en motbjudande bild jag får av USA:s nuvarande president. Som Tjalle Tvärvigg kör han mot enkelriktat. Så agerar en egocentriker och en person som saknar den bildning och det förnuft som behövs för att leda och hålla samman världens mäktigaste nation. Så länge Trump innehar presidentposten befinner sig USA:s vänner och fiender i fara. En ljusare framtid kräver att det demokratiska partiet tar sitt förnuft till fånga. Samt att det republikanska ledarskap sjunger ut om sin kritik av presidenten. Men tecken saknas på att detta är på gång. Detta är oroande.

Torsten Sandström
2019-07-24

Publicerad i samverkan med ProjektSanning, https://projektsanning.com







  • Comments(3)

Fill in only if you are not real





The following XHTML tags are allowed: <b>, <br/>, <em>, <i>, <strong>, <u>. CSS styles and Javascript are not permitted.
Posted by Anders Nilsson Tue, July 30, 2019 14:21:00

Vita Huset har gjort en sammanställning över administrationens accomplishments.
Den är lång. Det finns ingen anledning att inte ha den som utgångspunkt när du
ska belysa Trumps tillkortakommanden. Mindre varmluft och mer substans !
Defaitism att antyda att Trumps Amerika borde rätta sig efter t ex CNn, NYT
eller WaPo.

Posted by Torsten Sandström Mon, July 29, 2019 16:33:25

Jodå Jan, allt du skiver är mig bekant. Men Trump är en eländig person. Inte ett enda gott karaktärsdrag, frånsett viljan att gå mot strömmen. Det behövs ingen lång levnad för att inse detta. Det intressanta är hur blinda många andra är. Även här finns likheter med min historiska jämförelse. Hoppas att jag inte får rätt, ty en sådan utveckling leder också till elände...

Posted by Jan Davilén Fri, July 26, 2019 15:33:18

Jag har läst ditt inlägg med intresse och samtidigt häpnad över att någon som arbetar som professor em i civilrätt frivilligt visar upp sina tillkortakommanden så oförblommerat. I din skrivning visar du upp en basal okunskap om det amerikanska samhället, dess media, de politiska skeendena, dess aktörer samt inte minst den det handlar om, Donald Trump. Han är en "disrupter" och en "outsider" och absolut ingen karriärpolitiker, men inte ens det verkar du förstå.
Att du lättvindigt associerar honom med Hitler och Mussolini säger allt. Att Trump är infantil är väldigt missvisande. Det han ägnar sig åt nu är att genomföra en plan som varit i vardande i flera decennium. Underskattningen av USA:s 45:e president är så monumental att du behöver resten av din levnad att själv förstå den.